Mamma, min mamma
Mamma min mamma, se vad jag kan
Jag går nu och hoppar lite grann
För mina vingar dom bär mig
varthän jag än vill
Flyger dit du är
och följer ditt liv
Fast du inte ser mig
Så är jag alltid där
Någonstans runt om dig
I universums stora sfär
För jag färdas över ängar
Bärs upp av en vind
Tittar till dig och flyger ner
och ger en puss på din kind
Jag samlar dina tårar och
fyller på vår brunn
Vars vatten blir till regn
som landar på din mun
och tränger in i din själ
för att läka de sår
som gör så ont av saknaden
av att du inte får
ha mig intill dig
närhelst du än vill
ge mej all världens kramar
Vad jag än vill och lite till
för du vill visa din kärlek
ge mig allt så fint
men mamma, din kärlek
känns från jorden och ända hit
Jag säger stolt till de andra
små änglarna som är här
-Titta! De e min mamma
och hon håller mig så kär
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten
när det släcks i varje hus
för jag är den stjärna
som lyser stark och klar
jag är ljuset inom dig
som alltid stannar kvar..
Författare okänd
Så fin <3
Tårarna rinner för er skull...
Just så där tror jag Alfred har det,så fin beskrivning. Han är med er och ser er och vet att ni oxå är med honom. Så fint!
