Återigen
Det är så mycket jag skulle vilja skriva och säga här, så mycket jag vill få ur mig. Men jag känner en begränsning, jag kan inte, vill inte skriva allt. Och då hamnar jag i det att jag inte kan skriva någonting istället.
Känner en liten sorgsenhet i det att träden böjer sig för snön, men vackert är det. Otroligt vackert.
Varje kväll känner jag att jag vill skriva, men jag vet inte var jag ska börja och jag inte vad jag kan skriva.
Men jag ska göra ett försök. Igen.
Känner en liten sorgsenhet i det att träden böjer sig för snön, men vackert är det. Otroligt vackert.
Kommentarer
Trackback