Ja, äntligen är julen slut. Den första julen.. Skönt!

Det blev en helt ok jul i alla fall, men det kunde ju varit bättre. Jaja, nu är den slut. Nästa jul ska bli så mycket bättre!

Det är så jäkla kallt ute! Vi var hos Alfred igår och skulle tända ljus, men eftersom tändaren legat i min bil som stått ute hela dagen så blev det inte så mycket med det. Jag försökte med tändstickor, men jag gav upp efter fyra ljus, resten fick vara. Stelfrusna fingrar, kalla tändstickor och frusna ljus. Dålig kombination! Men lite ljus fick han i alla fall, så lätt ger jag inte upp.

En fin överraskning väntade på mig hemma idag. Tack ni fina människor som tänker på någon ni aldrig träffat, det värmer enormt i vintermörkret!

Vad konstigt att kommentarerna inte syns. Jaja. Alla gissade på en flicka, nu blev jag nyfiken, varför tror ni det?

Allting såg i alla fall jättefint ut, men bebis ville inte ligga still och inte synas på bild, en riktig liten vilding! Barnmorskan visade till och med hjärnan och förklarade hur den ser ut om det skulle tyda på exempelvis ryggmärgsbråck. Och hon hade läst min journal! Jag blir positivt överraskad varje gång.

Barnmorskan var inte helt säker, men hon trodde i alla fall på en flicka. Hon hittade ingenting som tydde på något annat i alla fall, men bebis kan ju ha gömt delarna också. Haha, man vet ju aldrig. Min känsla har dock också sagt flicka, men vi får se om nästa ultraljud visar något annat.

Nu börjar det kännas verkligare och verkligare. Det är fortfarande alldeles för många månader kvar, men snart kanske jag kan börja tro på det här.

Lilla skruttan!

Rutinultraljud om tre timmar ungefär. Vem vill gissa kön?

Jag var på stan idag med en vän och hennes snart fyraåriga son. Vi var in på blomsterhandeln för att jag skulle köpa en liten gran till Alfred. H pratade om sin gammelfarfar som han är döpt efter och att han är i himlen. Plötsligt kommer H fram till mig och säger att Alfred är också i himlen nu och om man är i himlen så kommer man aldrig tillbaka.

Så enkelt och så fint sagt på något sätt. Och så sant. Är man i himlen så kommer man aldrig tillbaka.

Oj, vad många läsare det blev härinne helt plötsligt. Tack för alla fina kommentarer ni lämnat! Vi kämpar på.

Den här graviditeten får vi precis allt vi begär och lite till. Jag är i v.18 och har redan varit på två ultraljud. Rutinultraljudet är nu på måndag och i v.15 var vi till en specläkare i Gällivare, läkaren som jag nämnt förut. Det är honom jag haft en hel del kontakt med. På ultraljudet gick han igenom precis allt, varenda kota i ryggraden kändes det som, och huvudet och allting annat. Än så länge finns i alla fall inga tecken på att någonting skulle vara fel, men det kan ju fortfarande hända mycket.

Jag går till en privat MVC i Gällivare och min barnmorska verkar verkligen super. Hon satte mig som förstagångsföderska för att jag skulle få komma oftare bland annat. Sedan får jag så många ultraljud jag ber om, men som det ser ut just nu blir det rutinultraljudet och ett ultraljud i v.28, förutom de två jag redan varit på. Känner vi att vi behöver fler så lär vi nog inte behöva tjata efter det i alla fall.

Självklart innebär denna graviditet många nojor, men vi tar en minut i taget och hoppas på det bästa.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera på senaste tiden, men det beror på att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. För några veckor sedan skrev jag ett lite kryptiskt inlägg, som kanske inte var så kryptiskt egentligen. Några drog nog slutsatser utifrån vad jag skrev. Egentligen är jag kanske inte redo att skriva ut det än heller, men jag vet inte riktigt vad jag väntar på. Så nu får ni veta i alla fall. Jag ber om ursäkt till er i min närhet som jag inte sagt något åt, men ni förstår säkert varför.

Hur som helst, säg hej till lillasyster eller lillebror som beräknas komma i maj.

Men titta, nu fungerar appen igen...

Vi var och gjorde julfint hos Alfred till första advent, nu är det bara en liten julgran som saknas.