Kejsarsnitt vs vaginal förlossning
Jag sitter och läser lite på familjeliv (en väldigt intressant sida det där, samla alla rabiata kvinnor på ett och samma ställe och du kan inte få annat än kaos) och snubblade över en tråd om kejsarsnitt och varför en vaginal förlossning inte är mindre riskfylld än en med kejsarsnitt. Jag slukar allt sånt just nu, för att vänja mig vid tanken på att föda med snitt nästa gång. Jag har alltid varit rädd för snitt, jag vet inte varför, men en vaginal förlossning såg jag som något naturligt och som det bästa för barnet och ja, jag erkänner, jag såg kvinnor som utan tydlig anledning valde kejsarsnitt som lata och några som valde " den enkla vägen". Det var långt innan jag blev gravid ska tilläggas, men jag kunde inte förstå varför man frivilligt valde att föda med kejsarnitt om det inte fanns några problem med att föda vaginalt. Jag var inte tillräckligt insatt helt enkelt.
Min förlossning såg jag däremot framemot, och jag önskar fortfarande att jag skulle få uppleva lyckan av en "vanlig" förlossning som går bra, det är en slags sorg för mig att jag nu inte kommer få uppleva det. Visst, rent generellt finns det ju inga hinder för mig att föda vaginalt, förutom de rent psykiska då. Men jag tror att de rent psykiska är ett stort hinder i sig. Att komma till en förlossning med de erfarenheter jag har kan knappast vara bra för barnet, en mamma som är stressad, ger ett barn som är stressat.
Jag har inte läst så mycket forskning än, men jag ska, och kan därför inte säga vilken typ av förlossning som är bäst för barnet. Någonstans har jag dock läst att vaginala förlossningar innebär en större risk för barnet, då barnet ofta blir stressad under själva förlossningen, men att kejsarsnitt innebär en större risk för mamman. Jag vet flera bebisar som dött genom att de föddes vaginalt och skulle överlevt om de fått födas med snitt och inte ett enda barn som dog på grund av att de föddes med kejsarsnitt, vilket inte egentligen säger så mycket mer än mina egna erfarenheter, men det räcker helt ärligt för mig. Någonstans läste jag också att barn som föds med kejsarsnitt löper större risk att drabbas av astma och allergier, men hellre ett barn med astma än ett dött barn. Jag har även läst att det kan vara svårare för en mamma som föder med kejsarsnitt att ta till sig barnet eftersom man inte får samma känsla av att ha fött barnet, men återigen är det inget jag har källor på. Hmm, jag måste verkligen läsa forskning känner jag.
Självklart är ett kejsarsnitt inte något enkelt, det är ju ändå en operation, och en operation innebär alltid risker. Jag har operarat mig tre gånger och det är inte så jäkla kul kan jag säga. Speciellt inte att vakna upp direkt efter operationen av att smärtlindringen har slutat verka (aj!). Men även en vaginal förlossning innebär risker för mamman. Jag tror att mörkertalet för alla som drabbas av men efter en förlossning är väldigt stort, det är helt enkelt inget man pratar om.
Jag tycker att man från sin barnmorska borde få mer information om alla fördelar och risker med både vaginal förlossning och förlossning med kejsarsnitt, så att det sedan är upp till var och en att välja hur man vill föda. Men jag misstänker att det i mångt och mycket är en kostnadsfråga och att man därför hellre försöker övertala alla gravida att föda vaginalt.
Kommentarer
Ylva
Intressanta tankar!
Jag förlöstes ju med akutsnitt och det var inget jag önskade mig. Hade längtat efter en vaginal förlossning. Och gör det fortfarande, även fast jag inte är rädd för själva snittandet.
Har läst någonstans att ett kejsarsnitt kostar 50 000 kr, ett planerat snitt alltså. Ett akutsnitt kostar garanterat ännu mer, så som du var inne på är det med största sannorlikhet en kostnadsfråga. Enda andelningen jag kan tänka mig varför barnmorskor inte pratar om kejsarsnitt, utan endast vaginal förlossning.
Svar:
Jenny Mäki
Trackback
