Det finns så många om och kanske när det gäller Alfreds död, om vi gjort si och om vi gjort så. Och nej, jag vet att det inte är någon idé att tänka så, vi kan aldrig få tillbaka honom ändå, men självklart är det ju ändå så man tänker. Förutom allt som jag kunde gjort annorlunda och allt som barnmorskan borde gjort, som går på repeat i huvudet, finns det en sak som jag börjat tänka mycket på nu och som jag bara inte kan släppa. Jag är inte läkare och har ingen aning om vad som är rätt eller fel, men ju mer jag tänker på det desto mer förvirrad blir jag.

Barnläkaren från Umeå gav order på telefon om att Alfred skulle hållas nedkyld på grund av blödningen han hade i huvudet. Barnläkaren tog alltså beslutet om nedkylning utan att ha undersökt Alfred, dock tog han samma beslut flera timmar senare när han väl kom till Kiruna och hade gjort en undersökning, så jag antar att han tyckte det var rätt beslut. Narkosläkaren som tog hand Alfred här på akuten ville istället värma upp honom för att på så sätt få igång syresättningen, men fick inte för barnläkaren. Narkosläkaren tyckte att eftersom blödningen var direkt under huden och inte under skallbenet eller i hjärnan, spelade det ingen roll om han hölls nedkyld, eftersom man främst gör det vid blödning i hjärnan.

I Umeå, när de sagt att Alfred inte skulle klara sig och jag frågade varför de inte försökte göra något åt blödningen i huvudet, sa läkaren att blödningen inte var det största problemet utan det var att de inte fick igång syresättningen. Jag vet att en specialistbarnläkare antagligen har mer kunskap om vad som ska göras än en narkosläkare på ett sjukhus som har varken barnsjukvård eller akutkirurgi, men jag kan ändå inte släppa det. Om nu syresättningen var det största problemet och inte blödningen, varför värmde de då inte upp honom för att få igång syresättningen? Nu var det ju flera saker som bidrog till att Alfred dog och det ena kan inte utesluta det andra, men om det hade kunnat hjälpa att värma upp honom som narkosläkaren sa, varför provade man inte med det? Tänk om det hade fungerat?

Jag kan bara inte släppa det. Vi ska träffa en barnläkare från Gällivare nästa vecka, som ska gå igenom händelserapporten, jag hoppas vi får några svar då. Förhoppningsvis har han varit i kontakt med barnläkaren från Umeå, annars får jag väl försöka få tag på honom själv så jag kan få några svar. Just nu känner jag mig mest förvirrad och fundersam på varför barnläkaren tog det beslut han gjorde och varför narkosläkaren tyckte annorlunda. Jag vet inte vem som hade rätt och det stör mig. Vi kommer inte kunna få några svar på om en uppvärmning hade fått igång syresättningen och att han genom det hade överlevt, men jag vill bara veta varför läkarna inte var överens om det.

Jag kan bara inte släppa det.