Jag hittade en så fin blomsterkrans idag som jag var tvungen att köpa. Eller ja, det var väl snarare på grund av stenen på. Små små steg var det på den. Tänkte egentligen köpa till helgen, men det fanns bara en så det fick bli en krans idag istället.

Jag skulle berätta om en kvinna Ps föräldrar träffade på kyrkogården i helgen. De var och skottade och tände ljusen hos Alfred och började prata med en äldre kvinna vars man ligger snett mittemot Alfred. Hon sa att hon brukar stå och titta hos Alfred ibland, för hon tycker att han har det så fint hos sig. Hon berättade att hon födde en flicka för många år sedan som låg i säte och fastnade vid förlossningen. På den tiden var det inte tal om kejsarsnitt utan barnen skulle ut ändå. Hennes lilla flicka dog också strax efter förlossningen. Ps föräldrar berättade inte om vad som hänt Alfred, så jag vet inte om hon visste det ändå, eller om det bara var en ren slump att hon förlorat ett barn på samma sätt. Jag tycker hursomhelst att det var fint och det känns tryggt att veta att Alfred har även en okänd kvinna som vakar över honom på kyrkogården när inte vi är där.

Suttit i mitterminskonferens idag och gått igenom nästan 70 elever, känner mig lite mosad. Imorgon är jag ledig, då tänkte jag fokusera på min muntliga tenta jag har på fredag, för sen blir det jobb igen på onsdag. Föreläsning 8-17, yey...!?

Fick ett samtal från chefsläkaren på primärvården i Sunderbyn igår (som jag självklart inte hann svara på, men han lämnade ett meddelande och skulle ringa upp idag, vilket han självklart inte gjorde) och han ville träffa oss inför Lex Maria-anmälan han håller på med. Så nu ska de alltså göra en anmälan?! Jag blir förvirrad. Det är visserligen han som hållt i hela analysen så jag litar ju hellre på honom, men håhåjaja. Får hoppas han ringer upp imorgon annars får jag väl ringa till Sunderbyn och be att få bli kopplad till honom.

Snabba svängar

Sådärja. Ja, vi var ju på möte i tisdags, eller möte och möte, men vi träffade narkosläkaren som var med och tog hand om Alfred efter förlossningen. Som jag skrev tidigare så kände vi lite att vi inte hade så jättemycket att fråga om efter att vi fått obduktionsresultaten, men det var ändå skönt att träffa honom.

Chefen på vårdcentralen var också med och då passade vi på att fråga henne lite om händelseanalysen. Den är i princip nästan klar, jag vet inte riktigt vad som fattades. Hur som helst, så hade chefen (som sitter i Sunderbyn) kommit fram till att de inte ska göra någon anmälan eftersom de inte anser att något fel begåtts rent medicinskt, alltså under förlossningen och i vården efteråt. Och nej, där anser inte vi heller att några fel begåtts. De som var där gjorde vad de kunde efter omständigheterna. Men före då? Hur kunde det få hända överhuvudtaget? Hur kan man missa tre så pass viktiga saker? Det är det de borde anmäla, det är där de borde se över sina rutiner så att det inte händer igen.

Analysen måste enligt lag skickas in till socialstyrelsen och vi får vl hoppas att de ser annorlunda på saken. Dock är jag rädd för att vad vi sagt, om barnmorskan bland annat, inte ens står med. Jag ville få läsa igenom den innan den skickas in, det vet jag att vi har rätt till, men nej, det skulle vi tydligen inte få göra. Socialstyrelsen kommer ringa upp oss för att få vårt utlåtande.

Vi kommer även ha ett möte med alla inblandade där vi går igenom den, så vi får väl se. Jag sa iaf att vi inte kommer om barnmorskan ska vara med. Vi känner inget behov av att träffa henne eller höra vad hon har att säga. Jag kan bara hoppas att de respekterar det.

Ja få se nu om jag är redo för tenta. Kl 9 sätter vi igång...

Jag har grammatiktenta på fredag. Men jag återkommer om vad som sas idag, det verkar bland annat inte bli någon anmälan från sjukhusets sida...

Jag är nervös inför måndagens möte. Självklart vill jag ha det gjort och jag vill veta vad de kommit fram till, men det blir jobbigt att gå igenom allting igen. Allt som hände före förlossningen och i samband med den. Det är sådant jag normalt inte orkar tänka på. Men nu måste vi gå igenom precis allting igen. Det blir jobbigt.

Jag tror att vår granne äter surströmming minst en gång i veckan. Det stinker! Om det bara vore i trapphuset, men nej, i hela jäkla lägenheten. Fy!

Åh, jag är så trött, så trött. Ber om ursäkt för dåliga uppdateringar, men jag har ingen energi alls just nu.

Tänk att förlora ett barn, men att förlora två och till och med tre.. Det går inte att föreställa sig. Mina tankar går till er och era små idag.

Fick ett brev från sjukhuset igår, vi ska tydligen träffa en barnläkare från Gällivare den 15:e. Jag hoppas att det har med händelseanalysen eller obduktionsprotokollet att göra, läkarens namn har i alla fall nämnts i samband med detta. Vi får väl se.

Chefen på vårdcentralen ringde mig förra veckan, efter att jag skrivit om det här. Hon kanske läser min blogg?! Nej, jag tror snarare att det var kuratorn som ringt och gnällt på henne, ibland är hon bra att ha den där kuratorn.

Händelseanalysen är inte klar än, vet inte när den blir klar. Det var någonting med moderkakan som de väntade på tydligen. Får väl se när det blir färdigt. Vi ska hur som helst träffa läkaren som tog hand om Alfred på akuten, om två veckor tror jag, och prata lite. Det känns lite jobbigt, men samtidigt så himla skönt att få det gjort.

Känns skönt att det händer något i alla fall.

Vilken pärs. Satt klockan tio nästan gråtfärdig och visste inte hur jag skulle få ihop något. En sida för lång och ju mer jag läste texten desto mer ville jag skriva dit. Jag är inte bra på att begränsa mig i text, men jag fick ihop det tillslut.

En minut före deadline vid midnatt skickade jag in den. Totalt missnöjd med en fråga, jag kunde verkligen inte svara på den, men förhoppningsvis har jag svarat tillräckligt bra på de övriga så det väger upp. Nu ska jag sova!