Nu sitter jag på patienthotellet i Gällivare. Jag känner mig inte ett dugg pepp att ligga här en vecka faktiskt. Hade jag fått bestämma hade jag varit i Kiruna tills det är dags för snitt, men nu har vi ett landsting som tycker det är helt ok med 12 mil till BB, så vad gör man? Dessutom har jag åkt på världarnas förkylning och känner mig febrig och trött. Får hoppas det går över snart och att bebis håller sig inne en vecka till, för ja, nu är det en vecka kvar!

Barnmorskebesöket idag gick bra, eller ja hyfsat i alla fall. Hjärtslagen låg på 140 och magen hade växt 1 cm till, så det står inte still i alla fall. Bebis hade sjunkit ner så det är antagligen därför.

Jag ville ju att barnmorskan skulle kolla om det verkade vara på gång, men hon ville egentligen inte för hon var rädd att det bara skulle göra mig orolig. Tyvärr kunde hon inte säga det jag hoppades på, att jag var helt omogen. Tappen var nu 1cm och jag var en och en halv centimeter öppen, helt normalt för en omföderska i min vecka, men det gjorde ju inte mig lugnare. Jag bestämde mig i alla fall för att åka hem eftersom jag känner att jag behöver den här helgen hemma och ladda. Och jag tror faktiskt inte egentligen att bebis är på väg ut än. Hur som helst har både jag och barnmorskan sagt åt bebis på skarpen att h*n allt får vänta lite till. 11 dagar kvar nu. Så i helg ska jag bara ta det lugnt och hoppas att bebis trivs bra därinne.

Ja, i dubbel bemärkelse. Bebis beräknas som färdig och allt är klart för bebis ankomst. Sängen och vagnen är bäddade, skötbordet är organiserat, bb-väskan är packad, napparna kokta, kläderna ligger i byrån osv. Men bebis får allt hålla sig inne ett tag till.

Jag åker på sista besöket till barnmorskan imorgon, med all min packning. Förhoppningsvis kan hon kika hur det ser ut och förhoppningsvis blir jag inte kvar i Gällivare redan då. Jag vill helst vara i stan till på tisdag iaf, så jag hinner fixa lite till. Jag vaknade lite sent kan man säga, så det känns som att jag stressat en del nu. Men herregud, vad gör det om jag glömt något? Bebis ska ju ändå med oss hem sen så vi hinner fixa då, eller hur!?

Spjälsängen

Gick in i ny vecka igår, v.37 och nytt tiotal idag, 19 dagar till snittet.

Jag var och pratade med en mvc-psykolog idag. Totalt mentalt slut efter den timmen, men det var skönt att få prata lite. Vi pratade om Alfred och vad som hände då, mina tankar inför snittet nu och hur jag känner inför bebis ankomst och så. Trots att jag tycker det känns så overkligt att vi faktiskt har en bebis om mindre än tre veckor, så tyckte hon inte att det lät så när jag pratade. Hon tyckte det lät som att jag faktiskt innerst inne trodde på att jag ska få vara föräldraledig ett år och som att jag verkligen knutit an till bebis i magen.

Vi pratade också om BVC. Jag har ju sagt till min barnmorska att jag vill prova gå här i stan, trots att det är i samma lokaler som mvc, jag orkar helt enkelt inte ligga och pendla till Gällivare hela tiden. Psykologen frågade om vi skulle vilja ha ett hembesök först så kanske det känns lättare att komma in i lokalen sen, när vi vet vem det är vi ska träffa. Så vi kanske provar med det. Men lite känns det som att man ska få besök av soc som ska komma hem och kontrollera oss..

Det kändes hur som helst som ett bra samtal, så jag ska tillbaka dit nästa vecka igen.

För övrigt har jag luktat på treveckorsbebis idag, min kollega var förbi på jobbet med sin lilla. Och snart är det vår tur!

Så ledsen och förbannad jag blev nu. Fick nyss veta att mamman till ett litet barn som dog för några månader sedan hade samma barnmorska som jag. Hon kom in med minskade fosterrörelser och fick höra att det var helt normalt. Nej, nej, nej! Det är inte normalt! En barnmorska får inte säga så, hon får bara inte säga så!

Allt såg fint ut, magen hade växt en cm sen förra gången och låg nu på 32, hjärtslag 140. Allt såg också bra ut på ultraljudet. Liten beräknas nu väga 2100g, och strax under 3kg vid snittet. Bebisen knep med benen som vanligt, så vi fick inte bli helt säkra på könet den här gången heller. Vi får väl se när h*n plockas ut helt enkelt.

Jag fick ingen färdig tid till snittet, sköterskan var inte säker på hur de opererar den 8:e eftersom 9:e är en röd dag, men hon skulle kolla upp det och förhoppningsvis har jag tiden i brevlådan på fredag. Patienthotellet får jag boka själv så jag kan åka dit när jag vill, men jag skulle gissa att det blir kring måndag-tisdag veckan före. Vi får se, jag ska fundera på saken.

Min läkare var tyvärr ledig den veckan jag ska snittas, tråkigt för jag känner mig trygg med honom, men det går säkert lika bra med någon annan. Huvudsaken det blir gjort i alla fall.

Vagnmobilen från fina Sara på Videung har kommit. Fin blev den!

För övrigt har jag tagit tag i saker och ting idag. Hämtade hem alla bebissaker från mamma och pappa i söndags och nu har jag tvättat allt. Ska sortera imorgon och sätta in det i byrån, men allt upp till storlek 62 är tvättat, till och med lite i storlek 68. Ett väldigt stort steg för mig.

Shit, vad mycket kläder vi har förresten, inte kom jag ihåg att det var så mycket. Vi behöver knappt köpa något på ett år, typ.

Var med svärmor och handlade färdigt allt till sängen också, kuddar och lakan och spjälsängsskydd och allt man kan tänkas behöva. Vi har förvisso ingen säng än, men vi kan bädda en.

Nu är det sova som gäller, lång dag i Gällivare imorgon.

P sa häromdagen att vad f-n tog vi inte en familjegrav för. Och ja, det undrar jag också. Jag ångrar enormt mycket att vi inte tog en familjegrav när vi hade chansen, vakmästaren frågade till och om det när vi valde en gravplats. Men det tänkte man ju inte på då, då hade vi fullt upp med att överleva dagarna. Nu får det visserligen plats två urnor hos Alfred också, men jag gillar inte tanken på att brinna upp. Jag vill hellre bli ett med jorden. Men, om jag nu måste bli uppbränd för att få ligga med min son, så då får det bli så.

Jag har jobbat på mitt gamla jobb på macken nu två heldagsskift och fy vad trött jag är. Det är lite annat än mitt nuvarande jobb kan jag säga. Och höggravid med foglossning och skit, det var tungt! Men nu är jag ledig tre dagar och sen tillbaka till skolan igen. Tio arbetsdagar kvar, sen tänkte jag vara föräldraledig länge. Eller i alla fall till juni, då går jag tillbaka och jobbar lite, men sen! Minst ett år.

Jag är så otroligt glad för alla fina människor jag har runtomkring mig som vågar prata om Alfred och vågar fråga saker om honom och om den här graviditeten. Som undrar hur jag mår, och hur det känns inför förlossningen.

Tack till alla er!

Visst är det skönt att vara i husvagnen, men det är jäkligt skönt att komma hem sen. Sova på en husvagnssoffa i fyra nätter är ingen hit för fogarna, så att få lägga sig i sin egen säng är fantastiskt skönt.

Tog ett långt varmt bad när jag kom hem och sen la jag mig på soffan och låg där tills P kom hem för en stund sen. Nu ska jag sova gott i min egen säng.