Eila Anna
Igår kl 9.30 föddes vår Eila Anna i en rasande fart. Tre och en halv timme från att jag vaknade med molvärk tills hon var ute. Hon hade så bråttom och ville ut den vanliga vägen. Väldigt chockartat blev det när jag inte fick snitt, men allt gick bra så nu är jag glad att det inte blev ett snitt ändå.
2800g och 47cm kärlek. Lillasyster!
5 dagar
Publicerat 2013-05-02 22:12:00 i
Alfred
Igår gick vi in en ny månad, vår månad, bebis månad, maj månad! Jag gick också in i en ny vecka, v.39. Det är lite blandade känslor just nu. Imorgon är dagen då Alfred föddes, 38+2. Det råkar även infalla på en fredag, eftersom Alfred också var beräknad på en onsdag. Jag vet inte riktigt vad jag känner inför det. Jag vill gå förbi den dagen i alla fall, jag inbillar mig att det känns lättare då. Inte för att Alfred på något sätt dog för att han föddes för tidigt, eller ja det kanske han gjorde eftersom det kom så oväntat, men det var ju inte huvudorsaken om ni förstår vad jag menar. Han var ju färdig. Det var inte för att han var ofärdig som han dog.
Jag tror att om bebis håller sig inne under morgondagen så håller h*n sig inne fram till snittet. Och på något sätt skulle det kännas skönt inför eventuella kommande graviditeter om inte denna bebis också kom tidigare, det skulle kännas tryggare på något sätt. Men ändå mer osäkert. Med två barn som kommer tidigare är det kanske lättare att beräkna att även det tredje barnet gör det, även om det egentligen är omöjligt att säga. Ja, jag vet inte. Jag hoppas inte bebis kommer på Alfreds dag i alla fall.
Nu ska jag sova, haft en fullspäckad pluggdag idag med tenta och uppsats. Imorgon ska jag ägna hela dagen åt uppsatsen, den ska vara inne vid midnatt, så det blir en lång dag.
Godnatt!
I Gällivare
Nu sitter jag på patienthotellet i Gällivare. Jag känner mig inte ett dugg pepp att ligga här en vecka faktiskt. Hade jag fått bestämma hade jag varit i Kiruna tills det är dags för snitt, men nu har vi ett landsting som tycker det är helt ok med 12 mil till BB, så vad gör man? Dessutom har jag åkt på världarnas förkylning och känner mig febrig och trött. Får hoppas det går över snart och att bebis håller sig inne en vecka till, för ja, nu är det en vecka kvar!
8 dagar
Jag har haft en riktigt lugn helg. Beslutade mig för att inte göra någonting alls och det har jag inte gjort heller. Bara legat i soffan och skiftat mellan tv-kanaler och Netflix och ätit godis.
Bebis har inte kommit än, så jag har i alla fall inte än behövt ångra att jag inte blev kvar i Gällivare. Jäkla unge om den bestämmer sig för att komma inatt, till imorgon får den i alla fall vänta. Jag tror helt ärligt att P är mer orolig än vad jag är för han har ringt hela helgen, från jobb och från fest och frågat om bebis är på väg än. Han har sovit väldigt dåligt också och frågat varje jag gått upp för att gå upp toa vad det är och om bebis är på väg. Men inte än, än är h*n kvar.
Imorgon är jag på plats i Gällivare och hur less jag än är på att vara gravid just nu, så hoppas jag ändå att bebis bestämmer sig för att vänta till den 7:e. Jag vill inte ligga där och snittas alldeles ensam om inte P hinner komma dit. Jag känner mig trygg med att vara där om det skulle starta, men jag vill inte att det ska starta innan och jag hoppas verkligen att det inte gör det. Skulle det dock göra det känner jag mig i trygga händer.
Nu är vi förresten nere på ensiffrigt, 8 dagar kvar!
Nu ska jag äta lite lunch tror jag och sen försöka städa lite här hemma, eller plocka undan i alla fall och kanske tvätta lite.
Sista barnmorskebesöket
Barnmorskebesöket idag gick bra, eller ja hyfsat i alla fall. Hjärtslagen låg på 140 och magen hade växt 1 cm till, så det står inte still i alla fall. Bebis hade sjunkit ner så det är antagligen därför.
Jag ville ju att barnmorskan skulle kolla om det verkade vara på gång, men hon ville egentligen inte för hon var rädd att det bara skulle göra mig orolig. Tyvärr kunde hon inte säga det jag hoppades på, att jag var helt omogen. Tappen var nu 1cm och jag var en och en halv centimeter öppen, helt normalt för en omföderska i min vecka, men det gjorde ju inte mig lugnare. Jag bestämde mig i alla fall för att åka hem eftersom jag känner att jag behöver den här helgen hemma och ladda. Och jag tror faktiskt inte egentligen att bebis är på väg ut än. Hur som helst har både jag och barnmorskan sagt åt bebis på skarpen att h*n allt får vänta lite till. 11 dagar kvar nu. Så i helg ska jag bara ta det lugnt och hoppas att bebis trivs bra därinne.
Färdig
Ja, i dubbel bemärkelse. Bebis beräknas som färdig och allt är klart för bebis ankomst. Sängen och vagnen är bäddade, skötbordet är organiserat, bb-väskan är packad, napparna kokta, kläderna ligger i byrån osv. Men bebis får allt hålla sig inne ett tag till.
Jag åker på sista besöket till barnmorskan imorgon, med all min packning. Förhoppningsvis kan hon kika hur det ser ut och förhoppningsvis blir jag inte kvar i Gällivare redan då. Jag vill helst vara i stan till på tisdag iaf, så jag hinner fixa lite till. Jag vaknade lite sent kan man säga, så det känns som att jag stressat en del nu. Men herregud, vad gör det om jag glömt något? Bebis ska ju ändå med oss hem sen så vi hinner fixa då, eller hur!?
Spjälsängen
V.38!
Det börjar ordna sig
Det är väldigt irriterande när bloggappen inte fungerar, därav min frånvaro. Därför får ni inga bilder heller just nu tyvärr . Men här har det i alla fall hänt saker. Min kusin och hans sambo kom förbi igår med spjälsängen, så P har skruvat ihop den idag. Ska tvätta upp sängkläderna i vår nya tvättmaskin, som för övrigt blev installerad idag (yey!) , och sedan bädda den färdigt. Köpte en madrass idag också. Det enda som saknas till den är en sängmobil, men jag har inte hittat någon jag gillar än. Ingen brådska med det.
Nu börjar det mesta vara färdigt för bebis ankomst. Mina föräldrar kommer förbi imorgon med vagn och sånt som var köpt till Alfred och P och hans kompis ska köra hem skötbordet i veckan. Saknas bara sånt där som blöjor, ersättning, salvor och sånt som kan vara bra att hemma, men det hinner jag springa efter jobbet någon dag och handla. Återstår då att packa väskan. Jag ska ha en stor packning med mig när jag åker till barnmorskan på fredag, utifall det ser ut att vara på gång. Jag ska boka patienthotellet från tisdag nästa vecka, men i värsta fall blir jag kvar där redan på fredag, så frågan är vad jag behöver ha med mig? Jag måste fixa lite serier och filmer till datorn som jag kan roa mig med i en vecka och sedan dagarna när vi förhoppningsvis är där alla tre. En massa godis och böcker att läsa, så ordnar det sig nog. Någon som har bra förslag på serier att ladda ner?
Mvc-psykolog
Gick in i ny vecka igår, v.37 och nytt tiotal idag, 19 dagar till snittet.
Jag var och pratade med en mvc-psykolog idag. Totalt mentalt slut efter den timmen, men det var skönt att få prata lite. Vi pratade om Alfred och vad som hände då, mina tankar inför snittet nu och hur jag känner inför bebis ankomst och så. Trots att jag tycker det känns så overkligt att vi faktiskt har en bebis om mindre än tre veckor, så tyckte hon inte att det lät så när jag pratade. Hon tyckte det lät som att jag faktiskt innerst inne trodde på att jag ska få vara föräldraledig ett år och som att jag verkligen knutit an till bebis i magen.
Vi pratade också om BVC. Jag har ju sagt till min barnmorska att jag vill prova gå här i stan, trots att det är i samma lokaler som mvc, jag orkar helt enkelt inte ligga och pendla till Gällivare hela tiden. Psykologen frågade om vi skulle vilja ha ett hembesök först så kanske det känns lättare att komma in i lokalen sen, när vi vet vem det är vi ska träffa. Så vi kanske provar med det. Men lite känns det som att man ska få besök av soc som ska komma hem och kontrollera oss..
Det kändes hur som helst som ett bra samtal, så jag ska tillbaka dit nästa vecka igen.
För övrigt har jag luktat på treveckorsbebis idag, min kollega var förbi på jobbet med sin lilla. Och snart är det vår tur!
7 maj!
Nu har vi fått vårt datum, liten kommer till oss den 7 maj. Tre och en halv vecka kvar, hjälp vad verkligt det blev.. Jag är faktiskt glad att det inte blev den 8;e. Jag var lite orolig att de bara skulle jobba halvdag då och så skulle det komma något akut så de inte skulle hinna ta oss och vi skulle få vänta till på fredag. Antagligen hade vi väl fått snittet på onsdagen i alla fall, men tänk om, det hade jag totalvägrat.
Så jag åker nog till Gällivare kring den 30:e april kanske, och sedan kommer P den 6;e när vi ska skrivas in. Det känns bra.
Barnmorske- och läkarbesök.
Allt såg fint ut, magen hade växt en cm sen förra gången och låg nu på 32, hjärtslag 140. Allt såg också bra ut på ultraljudet. Liten beräknas nu väga 2100g, och strax under 3kg vid snittet. Bebisen knep med benen som vanligt, så vi fick inte bli helt säkra på könet den här gången heller. Vi får väl se när h*n plockas ut helt enkelt.
Jag fick ingen färdig tid till snittet, sköterskan var inte säker på hur de opererar den 8:e eftersom 9:e är en röd dag, men hon skulle kolla upp det och förhoppningsvis har jag tiden i brevlådan på fredag. Patienthotellet får jag boka själv så jag kan åka dit när jag vill, men jag skulle gissa att det blir kring måndag-tisdag veckan före. Vi får se, jag ska fundera på saken.
Min läkare var tyvärr ledig den veckan jag ska snittas, tråkigt för jag känner mig trygg med honom, men det går säkert lika bra med någon annan. Huvudsaken det blir gjort i alla fall.
Vagnmobil
Vagnmobilen från fina Sara på Videung har kommit. Fin blev den!
För övrigt har jag tagit tag i saker och ting idag. Hämtade hem alla bebissaker från mamma och pappa i söndags och nu har jag tvättat allt. Ska sortera imorgon och sätta in det i byrån, men allt upp till storlek 62 är tvättat, till och med lite i storlek 68. Ett väldigt stort steg för mig.
Shit, vad mycket kläder vi har förresten, inte kom jag ihåg att det var så mycket. Vi behöver knappt köpa något på ett år, typ.
Var med svärmor och handlade färdigt allt till sängen också, kuddar och lakan och spjälsängsskydd och allt man kan tänkas behöva. Vi har förvisso ingen säng än, men vi kan bädda en.
Nu är det sova som gäller, lång dag i Gällivare imorgon.
Inte länge kvar nu
Tillbaka till jobbet då. En kort arbetsvecka, då jag bara arbetar måndag till 12.30 och sen full dag på torsdag. Onsdag åker jag till barnmorska och läkare och får förhoppningsvis ett färdigt datum. Tre arbetsveckor kvar att jobba nu, tio arbetsdagar.
Det börjar närma sig...
BM-besök
Barnmorskebesök idag igen då. Magen hade växt till 31 cm nu, så den växer stadigt. Den 10 april fick jag tid till specen och doktorn för ultraljud och förlossningsplanering som det så fint heter. Två veckor dit, sedan har jag min snittid, yey!
Vi pratade lite om hur kag kände inför förlossningen och jag har inte börjat känna någon oro än. Barnmorskan var lite orolig att jag skjuter det ifrån mig, men jag tror att det bara är så att jag inte förstått än. Tiden har gått så fort så jag har inte förstått att bebisen snart ska ut. Jag menar, det är bara sex veckor kvar till snittet och sju till bf, jag borde ha börjat få panik snart. Jag tänkte i alla fall att jag ska gå till den där psykologen, hon jobbar visst även i Kiruna så jag kan få en tid här. Det skadar ju aldrig att prata med någon och jag tror att det kan vara bra inför förlossningen att få bearbeta lite, Känner jag inte att det ger något så har det ju inte skadat i alla fall. Men jag tror att det kan vara bra så att jag i alla fall förstår att bebisen ska ut också..
Annorlunda
Publicerat 2013-03-22 20:41:35 i
Alfred
Jag har kommit fram till att Alfred måste ha legat med huvudt uppåt betydligt längre än jag trott. De sista veckorna med Alfred hade jag jättetungt att andas och en bebis som tryckte väldigt mycket uppåt. Jag trodde ju då att det var rumpan, men det visade sig ju vara huvudet. Nu känner jag inte alls så. Det är visserligen ca 8 veckor till bf nu, så ett tag kvar, men nu vet jag att jag har en bebis med huvudet neråt och jag känner hur fötterna spjärnar och trycker uppåt. Det är heller inte samma tryck uppåt. Alla graviditeter är olika, jag vet det, men det känns väldigt annorlunda den här gången. Och det gör mig mer och mer säker på att barnmorskan verkligen hade fel när hon sa att huvudet låg neråt.
Meandi
Jag var på me & I-visning igår och beställde faktiskt lite bebiskläder. Det är ju på beställning så det känns lite lättare. Dock stör jag mig på änglavingarna som är baksidan av flera klädesplagg. Visst, folk får väl kalla sina levande barn för änglar om de vill, även om det låter lite fel i mina öron. Men änglavingar, där går min gräns. Det känns bara så otroligt fel på ett litet barn.
Barnmorskebesök
Ett nytt försök då. Jag var till barnmorskan idag, för första gången själv. Inte så svårt det kanske, bara att hoppa på bussen, hehe, men jag har alltid haft någon med mig. Det var rätt skönt att åka själv ändå, lyssnade på musik och kunde plugga lite på bussen. Jag känner inte sådan oro för barnmorskebesöken längre, jag känner ju att bebis lever därinne, så jag är inte så orolig för hjärtslagen. Värre blir det kanske för ultraljudet i april sen.
Allt var i alla fall bra med liten även om h*n återigen inte riktigt ville vara med. H'*n tryckte sig mot ryggen när barnmorskan ville känna och lyssna på hjärtat. Hjärtslagen var nu på 140 och sf-måttet på 29, två centimeter mer än än förra gången och fortfarande på mittkurvan.
Vi pratade lite om förlossningen och hur jag mår rent psykiskt. Barnmorskan undrade om jag ville gå till en psykolog och prata nu när det börjar närma sig. Men jag känner inte det behovet just nu. Hon ville också veta mer specifikt om varför jag vill ha snitt, eller ja hon vet ju varför, men hon undrade om det var för att jag trodde att Alfred skulle ha levt om jag fått snitt då eller om jag bara inte är redo för en vanlig förlossning. Helt ärligt vet jag inte riktigt svaret på den frågan. Jag ser egentligen ingen anledning till en vaginal förlossning. Jag hade en period då jag kände panik över snittet, det är ju trots allt en operation, men nu är jag lugn igen. Det finns för- och nackdelar med båda sätten att föda och man måste själv avgöra vad som är bäst för en själv. Man måste väga för- och nackdelar mot varandra och välja det som väger tyngst, för en själv. Jag ser ett kejsarsnitt som mindre riskfyllt, men någon annan känner säkert helt tvärtemot och det måste man få göra.
Självklart har jag en oro över snittet, men en vaginal förlossning är inte ett alternativ för mig, så enkelt är det. Oavsett om det finns medicinska skäl eller inte. Kanske ångrar jag mig när jag ligger på operationsbordet, men det betvivlar jag starkt. Det finns helt enkelt ingen anledning till en vaginal förlossning, så ser jag på saken.
Just nu känner jag mig lugn med att få ligga på patienthotellet och jag känner mig lugn med ett snitt någon gång mellan 6 till 8 maj. Jag vet att jag är på plats om liten bestämmer sig för att komma två veckor före beräknat och jag vet att de kommer vara förberedda. Men det är fortfarande åtta veckor kvar så jag kommer säkert hinna få panik flera gånger om.
Och idag
är det absolut max åtta veckor till snittet. Åtta veckor till bebis förhoppningsvis kommer ut skrikandes. Åtta veckor, det är ju inte så länge.
Det närmar sig
Jag härmar Linns inlägg idag och skriver att om jag får snitt den 6:e maj så är det idag 8 veckor kvar tills vi förhoppningsvis har en levande bebis i famn. Om inte så är det varje fall 8 veckor senast på onsdag. Det är ju inte sååå länge..!
75%
75% av graviditeten har vi tagit oss igenom nu. En fjärdedel kvar. Det känns som en evighet när man säger så, jag håller mig till mitt räknesätt istället, nu är sportlovet snart över, då är det två och en halv vecka till påsklovet, sen jobbar jag tre veckor till och då är det max en och en halv vecka till bebis. Så snart.
Bjuder på en 75 %+1 dag-bild.
