Jag hittade en så fin liten lampa åt Alfred som jag tror han hade gillat. Den ska få en fin plats hos honom sen.

Eila var och hälsade på hos storebror igår. Visserligen sov hon hela tiden, men ändå, första träffen mellan storebror och lillasyster. Även om Eila aldrig får träffa sin bror på riktigt och aldrig får lära känna honom, så ska hon ändå veta att han funnits, att han levt, om än en väldigt kort tid på jorden.

Lillskrutt blir tre veckor idag, stor flicka! Nu är hon lika lång och väger lika mycket som storebror gjorde när han föddes, 52cm och ca 3300g. Äter som jag vet inte vad gör hon också.

Min första morsdag idag till ett levande barn, inte för att jag fick någon present, men jag fick i alla fall ett grattis. P kom in på morgonen och sa grattis på morsdag, du är ju fan också morsa, inte tänkte jag på det, jag firar ju bara min egen mamma. Jaha, tack för det.

Nu ska jag passa på att sova medan Eila gör det, hon vaknar väl snart.

Jag tänker hela tiden att jag ska skriva ett inlägg, men det blir aldrig av. Antingen är Eila vaken eller så är jag för trött. Trött ja, Eila har de senaste tre nätterna sovit ungefär en timme åt gången, ätit en timme och sen sovit en timme till. Det är betungande både psykiskt och fysiskt med en liten, men jag skulle inte byta bort det någonsin.

Sömnen tär på en visst, men värst är ändå alla tankar på Alfred. Vi älskar lillasyster och skulle aldrig byta bort henne mot någon och inte heller Alfred, men som P sa häromdagen och som jag bara vägrar tänka på, hade inte Alfred dött så hade vi inte haft Eila. Det är sant, men det går inte att tänka så. Vi älskar båda våra barn lika mycket. Livet blev som det blev och inte som vi önskade och vi måste leva med det. Men jag kommer aldrig värdera något av mina barn högre än det andra. Detta är verkligheten. Eila lever, men inte Alfred. Djupare än så varken vill eller kommer jag tänka. Men självklart önskar jag att de fanns här hos mig båda två.

Två veckor fyller lilla hjärtat idag. Två veckor fyllda med kärlek. Vi invigde vagnen i torsdags och sen har vi varit ute med den varje dag. Hon trivs så bra där, somnar direkt man lägger ner henne. Annars sover hon knappt på dagarna och vill bara ligga i famnen.

Jag har varit till Alfred också, tog inte med Eila dit, men åkte dit själv i alla fall. Det kändes bra.

Vi börjar så smått komma in i rutiner här hemma.

Igår kl 9.30 föddes vår Eila Anna i en rasande fart. Tre och en halv timme från att jag vaknade med molvärk tills hon var ute. Hon hade så bråttom och ville ut den vanliga vägen. Väldigt chockartat blev det när jag inte fick snitt, men allt gick bra så nu är jag glad att det inte blev ett snitt ändå.

2800g och 47cm kärlek. Lillasyster!

Så, uppsats inskickad med 20 minuter till godo och jag är officiellt helt föräldraledig! Visserligen har jag inte anmält dagar på Försäkringskassan ännu, men det hinner jag, den här veckan har ju trots allt varit arbetsvecka för mig. Och så många veckor handlar det inte om innan jag får lön igen.

Men jag är ledig! Yey! Och ingen bebis har fötts än, ännu mer yey!

Nu ska jag sova och imorgon ska jag njuta av ledigheten och att jag inte har absolut någonting att göra.

Gick ut på en liten promenad i vårvädret för en stund sedan, blir ju knäpp av att bara sitta inne. Jag insåg att det faktiskt inte var så långt vare sig till Konsum eller OK/Q8, så nu behöver jag inte ruinera mig i kiosken. Köpte med mig lite godis, festis och popcorn, så har jag lite gott till tentan imorgon om inte annat. Och om nu BB skulle vägra mig mat idag, får jag väl gå en vända till och köpa någon micromat.

Nu ska jag försöka fortsätta med uppsatsen och sedan gå igenom litteraturen inför imorgon, innan jag stålsätter mig för ett besök på BB och ser om de har någon mat åt mig.