Åh, vad surt!

Jag skrev ett långt inlägg, men det försvann. Jaja, nu struntar jag i det i alla fall. God natt! 

Min blomsterhandel

Åh, vad ledsen jag blev när jag såg att "min" blomsterhandel gått i konkurs. Det är alltid dit jag går för att handla till Alfred, jag fick så fint bemötande där när han dog. När jag bröt ihop i butiken fick jag en lång kram, trots att hon hade kunder. Och hon frågade alltid hur jag mådde och så. Dock har jag inte sett henne där på länge, så hon kanske har slutat? 

Trist är det i alla fall, nu måste jag ju gå på den andra blomsterhandeln. 

Uppsatsskrivande pågår

Håhåjaja
Jag sitter och skriver på en B-uppsats i Litteraturvetenskap just nu, så det blir många sena kvällar och minimalt med sömn en tid framöver. Men så är det, barnet ska underhållas på dagarna och någon måste jobba. Uppsatsen är intressant i alla fall. 

Utedag

Hallå! Det var ett tag sen sist (som vanligt). 

Här går dagarna i ett huj, trots att vi inte gör så mycket alls. Vi har varit sjuka i lite drygt en vecka, men nu är vi på gång igen. 

Idag har vi haft en fullspäckad dag. På förmiddagen var jag och E i lekparken och lekte med två av mina gamla arbetskamrater (och deras små såklart!). Sedan blev det en lunch på stan med samma fyra personer. För E var det premiär i lekparken, det har ju äntligen blivit anständigt väder, och det fick toppbetyg. Gunga var kul en stund, men det roligaste var att utforska, så klart! 


Sedan var vi förbi en sväng till Ps jobb och bowlade, E älskar verkligen bollar av alla de slag. Bollar och bilar, det är kul.  

Efter maten drog vi ut en sväng på innergården, solen kikade fram, det blev varmt. Gungade, utforskade och tittade på barnen som sparkade boll. 


Det är så roligt nu när det går att vara ute på ett annat sätt och när hon kan utforska själv. Hon tycker det är så himla roligt, och jag tycker det är skönt att komma ut. Vem vill sitta instängd i en lägenhet med sin morsa hela dagarna? Nej, jag tänkte väl det! 

5 maj 2013 kl 09.30

Då föddes hon, vår älskade skitunge. Med ett skrik kom hon ut i världen, världens underbaraste skrik, det mest fantastiska ljud jag hört i hela mitt liv. Min dotter, mitt allt. Ljuset och glädjen i mitt liv. Vår ettåring, finaste, underbaraste, älskade Eila. 


Ett helt år gammal! Jag minns allting som igår, faktiskt. Från att jag fick värkar, tills hon kom ut, skrikandes. Älskade barn! 

Jag kan inte förstå att det redan gått ett helt år ...

Snart ett år

Herregud, det börjar redan bli dags för ettårskalas, så fort tiden har gått, hon föddes ju alldeles nyss! Det här året har verkligen bara sprungit förbi. Hjälp! Det känns som att jag missar allt och ändå är jag här hela tiden. Ska det verkligen gå såhär fort? 

Busfrö! 

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0