Kyrkis
Jag och Eila var på kyrkans barntimme förra måndagen, med en från mammagruppen och hennes dotter. Även om jag inte är särskilt troende av mig, så kan jag ju gå dit ändå, det finns inte så många andra alternativ, ingen öppen förskola t.ex. Jag satt en stund och pratade med några andra mammor när den där obligatoriska frågan kom, är det första barnet? Jag borde ha lärt mig att inte bli så ställd vid det här laget, men det blir jag ändå. Jag vet aldrig vad jag ska svara, även om ja inte egentligen är något alternativ, men ett nej kräver alltid en förklaring.
Hon verkade inte ta illa vid sig av min förklaring ändå, men skulle hon ha gjort det så är det ju egentligen inte mitt problem. Jag kan inte ta hänsyn till alla hela tiden. Jag har två barn och att det ena inte finns här är garanterat betydligt jobbigare för mig än för någon annan.
Suck
Jag tänker varje dag att jag ska uppdatera här, men så kommer annat emellan och klockan hinner alltid bli så mycket. Jag har lovat mig själv nu att senast kl 23 ska jag sova, eftersom E strulat så mycket på nätterna på senaste tiden.
Men hej hej, i alla fall.
Cancer
En släkting till P dog häromdagen. Hon fick veta att hon hade cancer för en månad sen och har legat i respirator sen dess, strax över 60 år bara. Det är så fruktansvärt, en människa som kunde haft tio-femton år till att leva, minst. En förjävlig sjukdom det där.
Det känns alltf lika tungt i hjärtat när någon i ens närhet dör. Man får perspektiv på saker och ting. Vi måste ta hand om varandra, och oss själva. Livet kan ta slut när som helst och det finns inte ett jäkla skit vi kan göra åt det.
Alfreds dag
Idag var det Alfreds dag, hans namnsdag. Älskade lilla hjärtat, som vi saknar dig, grattis på namnsdagen, finaste, finaste Alfred!
Imorgon är P ledig från jobbet, då åker vi till kyrkogården. Jag hade velat åka idag, men det är så besvärligt att åka själv med Eila.
Älskade, saknade, fina Alfred!
