Kyrkis
Jag och Eila var på kyrkans barntimme förra måndagen, med en från mammagruppen och hennes dotter. Även om jag inte är särskilt troende av mig, så kan jag ju gå dit ändå, det finns inte så många andra alternativ, ingen öppen förskola t.ex. Jag satt en stund och pratade med några andra mammor när den där obligatoriska frågan kom, är det första barnet? Jag borde ha lärt mig att inte bli så ställd vid det här laget, men det blir jag ändå. Jag vet aldrig vad jag ska svara, även om ja inte egentligen är något alternativ, men ett nej kräver alltid en förklaring.
Hon verkade inte ta illa vid sig av min förklaring ändå, men skulle hon ha gjort det så är det ju egentligen inte mitt problem. Jag kan inte ta hänsyn till alla hela tiden. Jag har två barn och att det ena inte finns här är garanterat betydligt jobbigare för mig än för någon annan.
Kommentarer
Trackback
