Gömmer mig en stund

Idag har det varit en riktigt dålig dag, på många sätt. Jag har en andningsventil, i en grupp jag varit med i sen Alfred dog, den har varit min räddning många gånger när jag behövt få ur mig saker. Det kanske låter löjligt, men när det är dålig stämning där mår jag dåligt. Jag tycker bara det är jobbigt helt enkelt. 

Vi som är med där har alla varit med om det värsta en människa kan gå igenom. Vi agerar inte alltid rationellt, men vi är mänskliga och som människor blir saker ibland fel även om det inte var menat så. Det känns som att jag känner dessa människor eftersom vi delat så mycket med varandra i snart fyra år. Och jag vill inte, jag orkar inte läsa när folk skäller och är arga till höger och vänster.

Jag tror att jag, sen Alfred dog, har blivit en aning konflikträdd. Så jag gömmer mig istället, kommer fram när det lugnat ner sig. 

Februari börjar närma sig, det kan vara en bidragande orsak även det. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0