Artikel
Jag hittade en bra artikel om att förlora barn när jag surfade runt lite. 29 och 37 år skulle hennes söner ha varit när artikeln skrevs om de fått leva. Och hon tänker fortfarande på dem ofta.
Edit:
Artikeln verkar inte fungera nu och jag kan inte hitta igen den heller, surt!
Februari slut!
Första dagen i mars imorgon redan. Februari gick lika fort som januari, de bara försvann. Det känns som att veckorna går i rasande takt, men kanske är det för att jag har så fullt upp hela tiden. Två jobb och heltidsstudier, det tar lite tid. Just nu känner jag att det är skönt att jag bestämt mig för att jobba till 26 april, då behöver jag bara vänta lite mer än en vecka på snittet sen. Jag hade nog blivit knäpp av att bara gå hemma, bara gå och vänta och vara orolig för att förlossningen ska starta.
Jag pratade ledighet med min chef i veckan och insåg att jag har lovat att gå tillbaka på full tid den 3 juni (!). Full tid är visserligen bara arton timmar i veckan, men hur tänkte jag där? Nu har vi i alla fall kommit fram till att jag kommer arbeta hemifrån från vecka 22, dvs. i slutet på maj, och från vecka 23, första veckan i juni kommer jag enbart komma in om det är något särskilt. Betygen sätts redan den 5 juni, på grund av föräldraledigheter, så det blir inte så mycket lektioner då i vilket fall. En vikarie kommer gå in för mig, men enbart i maj, eftersom man knappast kan räkna med att hon ska sätta betyg efter bara en månad med eleverna. Så jag kommer arbeta hemifrån med rättningar och betyg och de sista veckorna vet jag inte riktigt vad jag ska göra? Jag är anställd till den 20 juni.
Gick in i vecka 30 igår också (eller idag beroende på hur man räknar), ett viktigt delmål. Vecka 30, det är inte så länge kvar nu.
Ettårsdagen
Ja, ettårsdagen kom och gick. Den var lugn, vi var till Alfred med lite presenter och sen gjorde vi en tårta hemma. Jag trodde att dagen skulle bli väldigt jobbig och det blev den såklart, men ändå inte så. Hur som helst så känns det skönt att den är över. Det har gått ett år, ett helt år! Kanske att livet börjar kännas lite lättare nu. Även om det såklart aldrig blir helt bra och med oss kommer han alltid finnas.
Egentligen vet jag inte om jag tror på det där med sorgeår, att man måste gå igenom ett helt år och sedan blir det bättre. Visst man har ju gått igenom alla högtider och jobbiga dagar och så. Men det kommer ju fler jular och fler födelsedagar.
Vi får väl se.
Grattis Alfred på 1-årsdagen!
Vi älskar dig!
Minnesannonsen
I NSD idag
Minnesannons
Jag höll på att få panik igår när jag insåg att jag glömt sätta in en minnesannons till Alfreds ettårsdag. Men jag ringde tidningen idag och det gick bra. Den kommer in redan på lördag så man behövde inte ha så lång framförhållning. Håll utkik ni som läser NSD.
Ultraljud och barnmorskebesök v.28+0
Vi var och träffade läkare L i Gällivare idag och fick en liten titt på bebis. Allt såg fortfarande bra ut och återigen knep hon med benen, men troligtvis fortfarande en flicka i alla fall. Hon beräknades väga 1050 gram idag, så minus 6 % och helt normalt. Huvuvdet låg neråt, vilket visserligen känns rätt orelevant, men skönt ändå att hon lagt sig rätt.
Jag ville prata kejsarsnitt idag, men det ville inte läkaren. Han sa bara att det här är en ny graviditet och en ny bebis. Rent medicinskt finns det inga skäl för snitt, men jag gör som jag vill. Han tyckte det var dumt, men respekterar och förstår mitt val. Det fanns inget att prata om enligt hans mening alltså. Vi ska komma tillbaka kring v. 36 för ett sista ultraljud och då gör han också en bedömning av hur livmodertappen ser ut och sen får jag datum efter det. 6-9 maj någon gång trodde han, men senast 9 maj är hon ute! Han kommer också fixa så jag får bo på patienthotellet i alla fall från veckan innan, så nu känner jag mig rätt lugn på den fronten.
Vi var till barnmorskan efter läkarbesöket och mätte magen bland annat. Strax under 27 var magen på nu och hjärtslagen 136. Nästa besök 15 mars.
Diktande om död
Åh, jag sitter här och försöker skriva en dikt om kris och en om död till skolan, men det är svårt. Det känns lite för nära för att skriva om just nu. Jag är väl inte mycket för diktande heller egentligen, det var några år sedan jag skrev något. De andra ämnena har gått bra, kärlek och leverne, hut och vett, det är inte så svårt, bara att skriva ihop något. Men nu fastnar jag på ämnet, kris och död. Aaah, jag vet inte!
Mindre än en vecka kvar
Ja, inte ens en vecka kvar till Alfreds ettårsdag. Helt sjukt vad året gått fort och ändå jäkligt långsamt. Saknar dig Skrutten!
Bebisens första pryl
Igår beställde jag första saken till bebis. Jag lovade mig själv att efter ultraljudet på onsdag skulle jag gå och köpa någonting, men nu kunde jag inte låta bli. Fina Sara som har sidan Videung på Facebook la ut en så himla fin vagnmobil med ugglor, så jag var bara tvungen att beställa. Hon virkar (stickar? Jag vet inte skillnaden..) så himla fina saker i terapeutiskt syfte. Hon startade sidan efter att sonen Vide dog i mamma Hannas mage i fjol. 20% av alla intäkter går direkt till Spädbarnsfonden. Gå gärna in på Facebook och spana in hennes alster. Det finns mjukisdjur och annat, jag har köpt ett mobilskal av henne förut, se bilden nedan.
Sök på Videung på Facebook så hittar ni Saras sida. Där hittar ni också bild på vagnmobilen som jag hoppas få om en månad ungefär. Då hinner jag vänja mig vid tanken på att jag faktiskt vågat beställa något.
Försäkringskassan alltså
Gah! Jag trodde att man fick behålla samma sgi när man fick barn så tätt, men se där hade jag fel. Jag ringde och pratade med en oerhört trevlig kvinna (läs: ironi) på fk igår, eftersom jag tyckte det var konstigt att jag måste skicka in papper om inkomst och sånt igen. Men det var ju väldigt dumt av mig, självklart måste jag skicka in den ifall det finns något uppehåll någonstans så att jag inte skyddat den. Jag försökte lite fint förklara att jag varit mammaledig en månad, sedan sjukskriven en månad och sedan har jag jobbat, till och med dubbelt en månad. Om de nu har en sådan regel borde de hålla fast vid den tycker jag. Jag jobbar lika många timmar nu, som på mitt gamla jobb, bara det att nu jobbar jag på dagtid och får ingen ob längre. Så jag har ingen lust att sänka min föräldrapenning om jag nu inte egentligen behöver det.
Hur som helst så ringde jag idag igen och hoppades på ett trevligare bemötande och se där! Fick prata med en trevlig kvinna som förklarade att sgi och föräldrapenning är två helt olika saker. Min föräldrapenning får jag behålla på den högre nivån, men min sgi däremot räknas om. Och den gäller antar jag om man blir sjukskriven(?). Förstår fortfarande inte, men skitsamma, jag behöver i alla fall inte sänka min föräldrapenning för att jag bytt ner mig. För övrigt är jag faktiskt antälld på fler timmar nu än på macken, men jag jobbade aldrig rätt antal timmar på macken ändå.
Nu återstod ju bara det där att få rätt uppgifter av arbetsgivaren och det var ju också en lustig historia... Företaget där jag arbetar ska vara anslutna via något avtal så att de direkt skickar in papprena till fk. Min kollega gjorde exakt samma sak för två veckor sedan. Så jag skickade bara ett mail till kvinnan på lönekontoret och bad henne göra samma sak för mig. Hon hade ingen aning om vad jag pratade om. Efter fyra mail där jag försökt förklara och fått konstiga mail tillbaka skrev jag tillsut instruktionerna till henne, så som de stod på blanketten. Till och med koden hon skulle använda för att logga in och då helt plötsligt gick det jättbra! *suck*
Men nu var det inte nog med det. Jag har för närvarande två arbetsgivare då jag även arbetar kvällar på Komvux. Jag skickade ett mail till min chef där och fick svaret att kontakta lönekontoret på kommunen. Jag ringde dit, men hon kunde inte hjälpa mig med något annat än organisationsnummer och timlön, det hade jag kunnat ta reda på själv, och vidarebefodrade mig till en annan kvinna som hon menade hade hand om lönerna på Komvux. Så jag ringde till henne, och gissa vad?! Hon arbetade på gymnasieskolan och hade inget som helst med Komvux att göra. Till slut blev jag leds så jag gick in på expeditionen på Komvux istället och fick då tag på rätt person och fick alla uppgifter, tänk så lätt det kan vara. Om det inte varit så att jag glömde be henne skriva på papprena också, så nu måste jag ändå in på måndag igen och hitta någon som kan göra det...
Jag hoppas ni andra har en fantastisk fredag!
Grattis Vincent!
Ikväll brinner ljuset för Vincent på hans ettårsdag.
Fettisdagen
Två semlor bara till mig!
Seriöst, jag åt den här godingen till lunch och nu vill jag inte ha semla igen på minst ett år (eller imorgon kanske, jag måste ju äta upp den andra också).
Jag drömde en sådan otäck dröm i natt
Jag drömde att bebisen var på väg ut nu i vecka 27. Jag var på akuten här i Kiruna och de vågade inte skicka mig med ambulans till Gällivare eftersom de var rädd att jag skulle föda efter vägen, helikoptern gick tydligen inte heller. Så de skulle helt enkelt snitta mig här på akuten. Utan akutkirurgi och utan några medel att ta hand om en bebis född i vecka 27. Jag vet bara hur svårt de hade att hitta saker till Alfred. De fick improvisera eftersom det inte fanns så små saker till en nyfödd, så hur skulle det bli med en som var ännu mindre? Jag vet inte sedan hur det gick för jag vaknade och bebis sparkade för fullt på morgonen som tröst.
Nedräkning
Uff, jag tror jag åkte på någon form av magkatarr igår, eller så var det något jag ätit eftersom P också blev dålig i magen. Det är så läskigt att vara sjuk när man har en bebis i magen, men h*n sparkade då på för fullt så ingen fara på taket där inte.
Det känns som att det är en evighet till beräknad förlossning, men nu har jag börjat tänka så här. Det är tre skolveckor (aka arbetsveckor) till sportlovet, sedan är det två och en halv skolvecka till påsklovet. Efter påsk jobbar jag max två veckor till och sedan är det absolut max en och en halv vecka till snittet, förhoppningsvis bara en vecka. Då känns det helt plötsligt inte lika länge. Så snart, snart, snart har vi vår lilla här hos oss. Eller som fina Linn säger "tre löner sen smäller det".
Aj!
Jag må inte vara sådär jättehöggravid eller ha så stor mage, men nog fasen gör det ont att röra sig. Jag var en sväng på stan, tänkte bara smita in på HM och köpa lite basiclinnen, men jo hejsan. Strl. 34 och 36 var det enda som erbjöds. Ha! Säger jag åt det. Fick springa in på varenda affär för att hitta vad jag ville ha och nu gör det ont. Mina fogar är inte med mig för tillfället och stödbältet ger mig ont i ryggen, men man får väl välja vad som är värst. Och jag tänker inte klaga, så jäkla farligt är det inte, bara lite tungt att röra sig.
V. 27-mage.
Jag tycker om min barnmorska
Ju fler gånger jag träffar henne desto mer ser jag skillnaderna mellan henne och den barnmorska jag hade med Alfred. Hon är så otroligt mycket mer professionell. Jag känner mig trygg med henne och hon är lätt att prata med. Hon känns som en barnmorska ska vara. Jag vet inte, men det kändes aldrig helt hundra med den förra barnmorskan. Då visste jag ju inte hur det skulle vara, så jag tänkte väl att alla var så. Men uppenbarligen inte. Den jag har nu är så otroligt mycket bättre, och det säger jag inte enbart på grund av allt slarv som den förra bidrog till.
Tillbaka!
Så nu är jag tillbaka, hyfsat pigg och frisk med nya tag.
Det var verkligen jobbigt att motivera sig att gå och jobba igår, när jag varit hemma i en vecka. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, det är fantastiskt roligt nästan varje dag. Men jag känner att motivationen börjar tryta lite. Det kanske är så när man vet att man inte ska vara kvar så länge till, att man ska sluta.
Sedan vill jag ju att tiden går fort så denna bebis kommer ut snart, helst typ nu, fast i tidigast i slutet på april. Alltså vi kan hoppa fram till Alfreds ettårsdag och sen skippar vi hela mars och nästan hela april, eller när det nu blir jag får kejsarsnitt. Så poff är det dags för bebis.Skulle inte det vara bra? Jag har aldrig gillat mars särskilt mycket i alla fall...
Men tänk att det redan är februari, vart tog januari vägen? Det var jul och sen helt plötsligt var det februari. Inte för att jag ska klaga, men det gick så himla fort. Tänk att jag redan är nere på tvåsiffrigt. 98 dagar till bf i dag, det är ju inte mycket alls egentligen, men samtidigt en evighet. 20 februari ska vi träffa läkaren igen och få en till kik på bebis. P har inte kunnat följa med på något ultraljud, men då ska han med, så han också får en tjuvkik. Förhppningsvis kan jag få något besked om kejsarsnitt då. Kanske inte exakt datum, men på ett ungefär i alla fall. Jag siktade in mig på 14 dagar före, det tyckte jag vore lämpligt, men det är ju 1 maj så det sket sig. Jag tror knappast att någon gör ett planerat ks då. Sedan hörde jag att operationsdagar i Gällivare är på tisdagar och torsdagar, så 2 maj då? Vet i och för sig inte om det gäller för kejsarsnitt och jag tror inte att de kommer bevilja så tidigt. Snarare skulle jag gissa på typ 7 maj. Så det är väl dit jag siktar nu, även om jag tycker det är alldeles för sent.
