Ettårsdagen

Ja, ettårsdagen kom och gick. Den var lugn, vi var till Alfred med lite presenter och sen gjorde vi en tårta hemma. Jag trodde att dagen skulle bli väldigt jobbig och det blev den såklart, men ändå inte så. Hur som helst så känns det skönt att den är över. Det har gått ett år, ett helt år! Kanske att livet börjar kännas lite lättare nu. Även om det såklart aldrig blir helt bra och med oss kommer han alltid finnas.
 
Egentligen vet jag inte om jag tror på det där med sorgeår, att man måste gå igenom ett helt år och sedan blir det bättre. Visst man har ju gått igenom alla högtider och jobbiga dagar och så. Men det kommer ju fler jular och fler födelsedagar.
 
Vi får väl se.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0