Jag sitter här och funderar över mitt lyxproblem när jag egentligen borde försöka få någon kurs avklarad, men jag känner sån ångest och jag vet inte hur jag ska tänka. Jag har sökt tre lärarjobb, blivit erbjuden två och väntar på besked om ett tredje. Och jag vet verkligen inte vad jag ska välja. Blir jag erbjuden det tredje så borde det vara ett enkelt beslut, men det är inte det och det ger mig ångest.

 

Det kanske är dumt att tänka på det här när jag inte ens vet om jag får något erbjudande, men jag vet att jag måste fatta ett beslut snabbt om det blir så och därför måste jag reda ut mina tankar redan nu. Det har varit så självlart för mig vad jag velat, vilket arbete jag velat ha, men det är inte det längre, inte just nu i alla fall. Läget är allmänt förvirrat om vi säger så. Vad vill jag? Vad ska jag? Vad vågar jag? Vad är bäst för Eila? Vad är bäst för mig? Vad är bäst för oss?

 

Det är nästan så att jag hoppas att det tredje erbjudandet inte kommer, så jag slipper fundera mer på saken. Eller att det blir en helt annan tjänst än vad jag vill ha och därför får ett enkelt beslut att fatta.

 

Tänk om livet vore enkelt, men vad tråkigt det skulle vara ...

P har mest haft henne någon natt här och där förut, men nu är det tre nätter, hutlöst länge!  

Jag tänkte göra ett försök här igen, kanske för lång tid framåt, kanske för en stund. Vi får se, men just nu känner jag en lust att skriva igen.

 

Mycket har hänt här, en hel livstid har passerat sen jag skrev sist tror jag. Jag och P har separerat för några månader sen och utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag säga att allting är väldigt komplicerat just nu. Vi har inte löst boendet än, eftersom lägenhetsbristen här är helt sjuk. Av olika anledningar kan vi dock inte bo ihop så just nu bor jag och Eila kvar i alla fall. Förhoppningsvis får någon en lägenhet väldigt, väldigt snart. Och då menar jag verkligen väldigt snart.

 

Jag har tagit min examen för några månader sen och just nu jobbar jag som privatlärare till en utländsk läkare som ska lära sig svenska. Sommaren blir en kort retur till OK/Q8 och sedan lärarjobb igen till hösten. Var vet jag inte riktigt än. Har idag tackat ja till en ettårstjänst som lärare i svenska som andraspråk till invandrarbarn. Eller ja tackat ja med förbehåll att jag kanske tackar nej igen om någon vecka. Jag har fortfarande förhoppningar uppe om en tillsvidaretjänst någonstans. Får ett besked nästa vecka och sen får vi se. Det är lite dåligt med passande tjänster just nu.

 

Eila har börjat på förskolan, lite tidigare än det var tänkt. Jag blev tvungen att börja jobba för att kunna försörja mig och ja, då fick det bli så. Hon går bara fem timmar om dagen än så länge och verkar trivas bra, men det är klart att det känns. Det var ju inte såhär det skulle bli. Det har varit mycket förändringar för henne de senaste månaderna och jag kan bara hoppas att det inte kommer påverka henne för mycket i det långa loppet.

 

Jag försöker avsluta de kurser jag påbörjat den här terminen också, men det känns lönlöst. Uppsatsen ska lämnas in på måndag och jag har knappt börjat. Det är nog bara att ställa in sig på att betala tillbaka en massa till CSN. Det går helt enkelt inte att jobba, plugga och ta hand om ett barn själv. Inte om man ska orka med livet också, och kunna vara en bra mamma. Den enda tiden jag har att plugga är på nätterna och det fungerar inte riktigt när jag är ensam. Jag ska försöka avsluta två av kurserna iaf, så att det inte bränner lika akut i kassan med återbetalningar. Men vi får helt enkelt se vad det blir.

 

Nu ska jag snart krypa ner med min skruttfia.