Popcorn!
Det blev ett sent jobbskift idag, jag var hemma vid halv åtta, åt varma mackor till middag pch popcorn till efterrätt. Det är sånt jag kan göra när jag inte har ett barn att ta hänsyn till. Det gäller att se det positiva i allt.
E ska för första gången sova två nätter på raken hos sin pappa, det gör ont i mammahjärtat. Men kul för henne. Jag snodde med henne lite tidigare från förskolan idag istället. Vi gick med mormor och fikade på stan. Jobbade bort lite timmar på kvällen sen så vi kan mysa mer nästa vecka. Det är kanske bara att vänja sig.
Nu är glada julen slut slut slut
Jag hade föräldradag på dagis idag och där var det julgransplundring på samlingen. Herregud vilket fantastiskt jobb de gör förskolelärarna! Jag är van att bara ha koll på ett barn, så att ha koll på flera stycken samtidigt är inte det lättaste...
Det är underbart att få möjligheten någon gång per termin att spendera dagen med mitt barn och hennes vänner och se vad de gör hela dagarna, men shit! Helt, totalt slut. Nej, jag håller mig till att arbeta med vuxna tror jag, det är mer på min nivå.
1:a advent
Klockan är över tio på en söndagkväll och barnet är fortfarande vaket. Mamman hade behövt en dusch, räkningarna är obetalda, leksaker är utspridda överallt, lister ska skruvas fast i barnets rum och julpyntet är kvar i källaren. Oh, the joy! Ser framemot måndagen ...
Matmos
Såhär illa kan det gå när man är stressad och trött ... Jag råkade köra över Eilas ryggsäck med bilen, innehållandes hennes matlåda. Jaja, jag behövde inte dela maten i alla fall, det skötte bilen.
Mitt hjärta
Att få krypa ner i sängen bredvid denna fantastiska människa varje kväll, känna hur hon gosar in sig i mig. Att få vakna av hennes prat varje morgon, även om det är alldeles för tidigt. Det är något jag aldrig skulle byta bort, aldrig någonsin skulle jag byta bort det. Hennes kärlek är värt mer än någonting annat.
Saknad
Usch, vad jag saknar min lilla skruttfis just nu. Nätterna är verkligen jobbigast utan henne. Att inte kunna pussa på henne eller krypa ner bredvid henne, jag hatar det!
I natt sover hon dessutom borta för första gången, utan varken mamma eller pappa och det känns ännu värre. Jag vet att hon har det bra och att hon säkerligen stortrivs hos farmor och farfar. Men hon har det bättre med mig ändå. Och det känns så onödigt eftersom hon likagärna kunnat vara med mig. Det är Ps helg, men han skulle på svensexa och ordnade barnvakt istället.
Lilla älskade skruttfis. Mammas älskling, vänjer man sig någonsin?
What Maisie know
Jag såg en film ikväll, What Maisie knew. Den handlade om en liten flicka vars föräldrar, efter sin skilsmässa, var alldeles för upptagna av att bråka med varandra, så att de glömde bort att visa för sin dotter att de älskade henne.
Det är en sak att separera och man behöver inte tycka om varandra, men man ska f-n bete sig som folk, för barnens skull. Barnen har inte gjort något fel och ändå är det dem som får lida. Genom att hamna mellan sina bråkande föräldrar och genom att tvingas leva sin barndom i en resväska och åka fram och tillbaka mellan två hem. Jag åker just nu mellan två hem och det är jäkligt jobbigt, hur tufft ska det då inte vara för barnen som inte valt det själva?
I den bästa av världar skulle inga barn behöva leva så, men vad gör man när det helt enkelt inte går att göra på annat sätt? De allra flesta föräldrar vill göra det bästa för sina barn, men ibland går det inte, hur man än vrider och vänder på det. Då gäller det att som förälder fortfarande klara av att bete sig som folk, inte ljuga för varandra, komma med undanflykter eller bete sig allmänt illa. Barnen måste alltid komma först, oavsett vad man må tycka om varandra.
Nackdelen med separationer
Ligger hos mina föräldrar och funderar på livet och saknar min älskling som är med sin far. Ända till torsdag ska hon vara med honom, kul för henne men jobbigt för mig. Inte varit utan henne så länge, förutom två gånger när jag varit bortrest. Ont i hjärtat gör det. Vänjer man sig någonsin?
P har mest haft henne någon natt här och där förut, men nu är det tre nätter, hutlöst länge!
Back on track
Jag tänkte göra ett försök här igen, kanske för lång tid framåt, kanske för en stund. Vi får se, men just nu känner jag en lust att skriva igen.
Mycket har hänt här, en hel livstid har passerat sen jag skrev sist tror jag. Jag och P har separerat för några månader sen och utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag säga att allting är väldigt komplicerat just nu. Vi har inte löst boendet än, eftersom lägenhetsbristen här är helt sjuk. Av olika anledningar kan vi dock inte bo ihop så just nu bor jag och Eila kvar i alla fall. Förhoppningsvis får någon en lägenhet väldigt, väldigt snart. Och då menar jag verkligen väldigt snart.
Jag har tagit min examen för några månader sen och just nu jobbar jag som privatlärare till en utländsk läkare som ska lära sig svenska. Sommaren blir en kort retur till OK/Q8 och sedan lärarjobb igen till hösten. Var vet jag inte riktigt än. Har idag tackat ja till en ettårstjänst som lärare i svenska som andraspråk till invandrarbarn. Eller ja tackat ja med förbehåll att jag kanske tackar nej igen om någon vecka. Jag har fortfarande förhoppningar uppe om en tillsvidaretjänst någonstans. Får ett besked nästa vecka och sen får vi se. Det är lite dåligt med passande tjänster just nu.
Eila har börjat på förskolan, lite tidigare än det var tänkt. Jag blev tvungen att börja jobba för att kunna försörja mig och ja, då fick det bli så. Hon går bara fem timmar om dagen än så länge och verkar trivas bra, men det är klart att det känns. Det var ju inte såhär det skulle bli. Det har varit mycket förändringar för henne de senaste månaderna och jag kan bara hoppas att det inte kommer påverka henne för mycket i det långa loppet.
Jag försöker avsluta de kurser jag påbörjat den här terminen också, men det känns lönlöst. Uppsatsen ska lämnas in på måndag och jag har knappt börjat. Det är nog bara att ställa in sig på att betala tillbaka en massa till CSN. Det går helt enkelt inte att jobba, plugga och ta hand om ett barn själv. Inte om man ska orka med livet också, och kunna vara en bra mamma. Den enda tiden jag har att plugga är på nätterna och det fungerar inte riktigt när jag är ensam. Jag ska försöka avsluta två av kurserna iaf, så att det inte bränner lika akut i kassan med återbetalningar. Men vi får helt enkelt se vad det blir.
Nu ska jag snart krypa ner med min skruttfia.
Storebror och lillasyster
Våra vackra barn.
Jag snodde bilden av P, han tog den idag när vi var där. Den är så otroligt vacker och samtidigt så sorglig. Den säger verkligen allt. Storebror och lillasyster. Hon satte sig ner där självmant när vi kom.
Älskade barn!
Jobbelijobb
Jobbar och sliter för fullt just nu, på mitt gamla jobb på macken. Två veckor kvar att jobba och sen tänkte vi unna oss en kort liten gemensam semester, typ till Luleå.
Det är jobbigt att vara borta från Eilis så mycket som jag är just nu. Det är visserligen skönt också, att få göra något annat en stund. Men samtidigt får jag så dåligt samvete över att jag lämnar henne, trots att jag vet att hon är i goda händer hos sin far. Men det är ju jag som varit med henne mest, så det kanske inte är så konstigt. Jag är rädd för att hon saknar mig och rädd för att hon inte saknar mig. Men hon är i alla fall alltid glad att se mig när jag kommer, så det är ju positivt.
Jag antar att det är detta dåliga samvete som alla föräldrar dras med när de är borta från sina barn.
I lekparken
Jag förstår mig verkligen inte på föräldrar som går med finklädda barn till lekparken och sen hela tiden gnäller om att de inte får skita ner sig. Men vad f-n, om det är så jäkla viktigt att barnen håller sig rena, gå inte till lekparken då. I lekparken får man bli smutsig!
Smutsiga barn är glada barn.
Utedag
Hallå! Det var ett tag sen sist (som vanligt).
Efter maten drog vi ut en sväng på innergården, solen kikade fram, det blev varmt. Gungade, utforskade och tittade på barnen som sparkade boll.
Här går dagarna i ett huj, trots att vi inte gör så mycket alls. Vi har varit sjuka i lite drygt en vecka, men nu är vi på gång igen.
Idag har vi haft en fullspäckad dag. På förmiddagen var jag och E i lekparken och lekte med två av mina gamla arbetskamrater (och deras små såklart!). Sedan blev det en lunch på stan med samma fyra personer. För E var det premiär i lekparken, det har ju äntligen blivit anständigt väder, och det fick toppbetyg. Gunga var kul en stund, men det roligaste var att utforska, så klart!
Sedan var vi förbi en sväng till Ps jobb och bowlade, E älskar verkligen bollar av alla de slag. Bollar och bilar, det är kul.
Efter maten drog vi ut en sväng på innergården, solen kikade fram, det blev varmt. Gungade, utforskade och tittade på barnen som sparkade boll.
Det är så roligt nu när det går att vara ute på ett annat sätt och när hon kan utforska själv. Hon tycker det är så himla roligt, och jag tycker det är skönt att komma ut. Vem vill sitta instängd i en lägenhet med sin morsa hela dagarna? Nej, jag tänkte väl det!
5 maj 2013 kl 09.30
Då föddes hon, vår älskade skitunge. Med ett skrik kom hon ut i världen, världens underbaraste skrik, det mest fantastiska ljud jag hört i hela mitt liv. Min dotter, mitt allt. Ljuset och glädjen i mitt liv. Vår ettåring, finaste, underbaraste, älskade Eila.
Ett helt år gammal! Jag minns allting som igår, faktiskt. Från att jag fick värkar, tills hon kom ut, skrikandes. Älskade barn!
Ett helt år gammal! Jag minns allting som igår, faktiskt. Från att jag fick värkar, tills hon kom ut, skrikandes. Älskade barn!
Jag kan inte förstå att det redan gått ett helt år ...
Snart ett år
Herregud, det börjar redan bli dags för ettårskalas, så fort tiden har gått, hon föddes ju alldeles nyss! Det här året har verkligen bara sprungit förbi. Hjälp! Det känns som att jag missar allt och ändå är jag här hela tiden. Ska det verkligen gå såhär fort?
Busfrö!
Barnvagnsmarschen
Jag och E gick barnvagnsmarschen igår, mot mödradödligheten i världen. Trevligt att det anordnas saker här också ibland. 35 barnvagnar var det med medföljande vuxna, hyfsat ok ändå, trots att det var så kallt.
Fint! Och lite roligare än det gråa som följde med vagnen.
Vi var tidiga så vi fick ett regnskydd designat av Kakan Hermansson.
Husdrömmar
Jag och E var och träffade några mammor och barn idag. Och hälsade på i ett grymt fint hus, precis ett sånt som jag skulle vilja ha. Jag blir alltid så fascinerad att man kan ha så städat hemma, här ser det alltid ut som ett bombnedslag även när vi har städat. Vi skulle behöva ett hus för alla våra grejer ...
Jag är så sugen på hus förresten, vill ha ett, helst igår. Men man blir inte rik på föräldrapengen tyvärr. Sen kan det ju kanske vara bra med ett jobb också, men bara kanske. P vill inte ha hus, men jag vill! Jag skulle kunna tänka mig att ta över farmor och farfars hus, trots att jag egentligen inte vill bo på det området, eller ens ha den typen av hus. Men lite speciellt är det med huset, då skulle jag kunna överväga det området.
Drömma går ju, någon gång i framtiden kanske jag får mitt hus.
Elva månader
Jag tänker varje dag att jag ska skriva och jag vill ju skriva, men dagarna går i ett när man har en liten hemma och på kvällarna är jag så trött så jag orkar inte tänka. Kul att ni är några tappra kvar här i alla fall.
Elva månader blev vår lilla E igår, snart är hon ett helt år. Så sjukt vad tiden går fort, hon föddes ju nyss och ändå känns det som att hon alltid funnits här. Älskade lilla Peilis, vad vore livet utan dig?
London
I veckan har jag bokat en resa till London. 4 nätter i juli blir jag borta, utan min Eilis. Jag ska åka med några vänner för att fira våra 30-årsdagar. Vi kom fram till att kvinnor aldrig åker på såna resor, det är bara män som åker iväg med sina kompisar, så nu ska vi åka. Det känns så jäkla roligt, men samtidigt jobbigt, fyra nätter, det är ju jättelänge!
Vi pratade om en vecka först, men jag sa att jag åker tre nätter, mer klarar jag inte av att vara borta. Det blev en kompromiss med fyra nätter, så vi hinner se lite mer. Flygtiderna till och från Kiruna lämnar mer att önska om man säger så.
Det känns hur som helst väldigt spännande, jag har aldrig varit i London. Och E är ju i goda händer med sin far. Men hur jag ska klara mig, det återstår att se.
Luleå
Jag, Eilis och mamma spenderar helgen i Luleå. Mamma ville åka på en tripp och det är alltid trevligt att åka bort, så det blir lite shopping och umgänge med släkten. Lite avkoppling även för mig, eftersom det finns många villiga Eilisunderhållare. Imorgon ska jag även gå och fika med några andra änglamammor, vilket ska bli väldigt trevligt då jag inte träffat dem sen i somras. Fantastiska kvinnor som delar samma erfarenhet som jag själv även om vi alla förlorat barn på olika sätt. Alltid lika trevligt att träffa dem och få prata av sig med någon som förstår en helt och fullt.
Tiomånaderstjejen i onsdags. Tiden går så fort, snart är min bebis inte bebis längre.
Tiomånaderstjejen i onsdags. Tiden går så fort, snart är min bebis inte bebis längre.
