Det är jobbigt att vara borta från Eilis så mycket som jag är just nu. Det är visserligen skönt också, att få göra något annat en stund. Men samtidigt får jag så dåligt samvete över att jag lämnar henne, trots att jag vet att hon är i goda händer hos sin far. Men det är ju jag som varit med henne mest, så det kanske inte är så konstigt. Jag är rädd för att hon saknar mig och rädd för att hon inte saknar mig. Men hon är i alla fall alltid glad att se mig när jag kommer, så det är ju positivt. 

Jag antar att det är detta dåliga samvete som alla föräldrar dras med när de är borta från sina barn.