Saknad

Usch, vad jag saknar min lilla skruttfis just nu. Nätterna är verkligen jobbigast utan henne. Att inte kunna pussa på henne eller krypa ner bredvid henne, jag hatar det! 

I natt sover hon dessutom borta för första gången, utan varken mamma eller pappa och det känns ännu värre. Jag vet att hon har det bra och att hon säkerligen stortrivs hos farmor och farfar. Men hon har det bättre med mig ändå. Och det känns så onödigt eftersom hon likagärna kunnat vara med mig. Det är Ps helg, men han skulle på svensexa och ordnade barnvakt istället. 

Lilla älskade skruttfis. Mammas älskling, vänjer man sig någonsin? 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0