Hos storebror

Tog en tripp förbi Alfred idag, det har kommit så jävulusiskt mycket snö och någon måste ju skotta. Jag är så ledsen att jag så sällan är där, men att jobba heltid och ha ett barn ensamt i princip på heltid, det tar på krafterna. Jag vet att han vet att jag älskar honom ändå, och tänker på honom varje dag. Men i mitt hjärta hade det känts bättre om jag hunnit dit i alla fall en gång i veckan och om orken funnits till det. 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0