Ja men hej hå

Eila önskade en God jul, men nu kan hon väl få önska en god helg istället. 




Julen kom och gick och plötsligt var den över. Eila fick julklappar till förbannelse och ändå var vi inte så många. 


Nu har jag fullt upp med nyårsrevyn. Vi har rep ungefär dygnet runt de kommande tre dagarna, men åh, vad jag ska pussa på min Eilis på nyårsafton . Och den 6:e januari när revyn är över. Hon har det bra med sin far också. Och med mormor och farmor som är barnvakter litegrann. Jag saknar henne enormt när jag är borta, men jag får se det som lite egentid och min chans att få göra något jag lever för, med ett gäng som en gång per år är som en extrafamilj.

Grymt kul är det, men lite värk i hjärtat får jag över att vara borta så mycket. Även om jag självklart vet att hon har det bra. 

Älskade lilla mormor

Igår var det 19 år sedan min älskade lilla mormor dog. Tänk att det redan gått 19 år, jag minns det nästan som igår. Inte begravningen, men när mamma fick telefonsamtalet. Gravsättningen och fikat efteråt minns jag också, jag var så irriterad på att folk skrattade när vi satt och fikade. 

Älskade lilla mormor, jag saknar henne fortfarande. Tänk om hon fått stanna kvar hos oss ett tag till. Men jag vet att hon tar hand om Alfred däruppe bland molnen. 

Lucia


Eila önskade trevlig lucia, på lucia alltså, det är bara mamman som är lite seg. 


Namnsdagsbarnet

Igår hade Eila namnsdag, på Anna-dagen och mormors födelsedag. Någon annan namnsdag får hon inte eftersom Eila inte finns. Men Anna duger bra det med. 

Lilla skruttfisen. 

1:a advent

Igår var det första advent. Nu närmar sig ännu en jul utan vårt förstfödda barn. Det är sådant som känns, högtider och så. Alfred finns visserligen med oss jämt, men under högtiderna blir det mer påtagligt att det är en som fattas, en stol som alltid kommer vara tom. 

I fjol julpyntade vi inte så mycket alls, ingen av oss hade lust med jul. I år vill jag ha juligt för Eilas skull, jag har bara inte orkat än. Hon är visserligen så liten än,  men jul måste hon väl få ändå. Alfred har i alla fall fått sin tomte till sig. Så han får lite jul han med. 

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0