1:a advent
Igår var det första advent. Nu närmar sig ännu en jul utan vårt förstfödda barn. Det är sådant som känns, högtider och så. Alfred finns visserligen med oss jämt, men under högtiderna blir det mer påtagligt att det är en som fattas, en stol som alltid kommer vara tom.
I fjol julpyntade vi inte så mycket alls, ingen av oss hade lust med jul. I år vill jag ha juligt för Eilas skull, jag har bara inte orkat än. Hon är visserligen så liten än, men jul måste hon väl få ändå. Alfred har i alla fall fått sin tomte till sig. Så han får lite jul han med.
Kommentarer
Trackback
