Annorlunda

Jag har kommit fram till att Alfred måste ha legat med huvudt uppåt betydligt längre än jag trott. De sista veckorna med Alfred hade jag jättetungt att andas och en bebis som tryckte väldigt mycket uppåt. Jag trodde ju då att det var rumpan, men det visade sig ju vara huvudet. Nu känner jag inte alls så. Det är visserligen ca 8 veckor till bf nu, så ett tag kvar, men nu vet jag att jag har en bebis med huvudet neråt och jag känner hur fötterna spjärnar och trycker uppåt. Det är heller inte samma tryck uppåt. Alla graviditeter är olika, jag vet det, men det känns väldigt annorlunda den här gången. Och det gör mig mer och mer säker på att barnmorskan verkligen hade fel när hon sa att huvudet låg neråt. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0