Gick in i ny vecka igår, v.37 och nytt tiotal idag, 19 dagar till snittet.

Jag var och pratade med en mvc-psykolog idag. Totalt mentalt slut efter den timmen, men det var skönt att få prata lite. Vi pratade om Alfred och vad som hände då, mina tankar inför snittet nu och hur jag känner inför bebis ankomst och så. Trots att jag tycker det känns så overkligt att vi faktiskt har en bebis om mindre än tre veckor, så tyckte hon inte att det lät så när jag pratade. Hon tyckte det lät som att jag faktiskt innerst inne trodde på att jag ska få vara föräldraledig ett år och som att jag verkligen knutit an till bebis i magen.

Vi pratade också om BVC. Jag har ju sagt till min barnmorska att jag vill prova gå här i stan, trots att det är i samma lokaler som mvc, jag orkar helt enkelt inte ligga och pendla till Gällivare hela tiden. Psykologen frågade om vi skulle vilja ha ett hembesök först så kanske det känns lättare att komma in i lokalen sen, när vi vet vem det är vi ska träffa. Så vi kanske provar med det. Men lite känns det som att man ska få besök av soc som ska komma hem och kontrollera oss..

Det kändes hur som helst som ett bra samtal, så jag ska tillbaka dit nästa vecka igen.

För övrigt har jag luktat på treveckorsbebis idag, min kollega var förbi på jobbet med sin lilla. Och snart är det vår tur!