Fullt upp

Idag har varit en lång och fullspäckad dag. Jobb två timmar på morgonen, sedan iväg till en kompis där P skulle klippa sig. Psykologen på eftermiddagen och så bowling och trerätters på kvällen. Nu är jag helt slut och ska försöka få Eila att sova, vilket verkar lättare sagt än gjort.

Psykologen var psykiskt uttömmande, men ändå så skönt att få prata och gråta lite. Vi träffades sista gången idag och gick igenom förlossning och de första veckorna hemma. Kanske att jag går tillbaka någon gång, men just nu känns det ganska bra med allt. Hon kom med många kloka tankar om hur jag ska hantera allting, mitt dåliga samvete över att inte ha tid att tänka på Alfred eller ens hinna prata med honom t.ex. Det var skönt att få prata av sig lite.

Middagen gick bra, men det är tur jag har nära hem. Jag fick springa hem en vända mellan förrätt och varmrätt, men det gick bra det också.

Jaja, det är en dag imorgon också.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0