Ja, så länge det nu varar, men hon sover där i alla fall. Yey!

Eila växer så det knakar, imorse när jag vaknade och tittade på henne så kändes det som att hon växt flera centimeter under natten, hon kändes helt plötsligt jättestor! Min lilla bebis. Jag har till och med rensat ur hennes byrå idag, plockat bort lite 50 och 56 som blivit för litet och plockat fram storlek 62. Hjälp, vad fort det går!

Ok, jag vet att hon kunnat ha 50 ganska länge med tanke på att hon snart är 3 månader, men ändå. Det går så fort!

Min lilla skrutta.

Snart är sommaren över och vi börjar närma oss hösten och jösses så skönt! Jag är ingen sommarmänniska, jag tycker inte om värme, det är bara jobbigt. Ok, lite varmare än de tio grader vi haft hittills i sommar kan väl vara trevligt, men det blir så fasligt varmt i vår lägenhet när solen skiner. Bäst gillar jag vinter och vår, men hösten är mysig. Jag längtar dit nu känner jag.

Jag är sällan inne på vårt rena sorgeforum längre, det gör för ont och är alldeles för jobbigt att läsa om alla små som dör. Jag slutade under graviditeten eftersom jag inte klarade av det då, och nu när jag har E här, blir det ännu värre. Jag är helt enkelt för rädd för att hon också ska dö. Vi har istället några underforum, där sorgen självklart också får ta plats, men där vi också försöker fokusera på lyckan över de små som kommit till oss nu.

Ibland får jag dock upp inlägg i facebookflödet, så jag kan se vad en del skriver. Oftast scrollar jag förbi, men ibland, som idag, kan jag inte låta bli att läsa. Nu kom det upp om en som dött i plötslig spädbarnsdöd, tre och en halv månad gammal och det gör så ont att läsa. Jag tittar på Eila som ligger bredvid mig och äter och jag vet inte vad jag skulle göra om hon också dog.

PSD är en stor skräck för mig, jag är så oerhört rädd för det eftersom det finns absolut ingenting man kan göra. Jag har känt mig rätt lugn ändå, speciellt när hon ligger bredvid mig, då känner jag att hon andas. Ligger hon i vagnen brukar jag känna efter ibland, bara så magen rör sig, men jag har ändå varit ganska lugn. Men nu när jag läste kom all den skräcken tillbaka igen. 3 1/2 månad, det är bara en månad kvar dit, hon kan dö då hon med. Hon kan dö i psd fast hon fyllt ett år. Plötslig oförklarlig död kan drabba en som är några år gammal. Jag kan aldrig känna mig lugn på natten, för tänk om hon dör medan jag sover?

Jag vet att det inte går att tänka så och oftast låter jag bli, därför går jag heller inte in på forumet. Men jag önskar att jag någon dag klarar av att göra det, att jag klarar av att finnas där som stöd för alla nya som kommer in. På samma sätt som jag fick stöd efter att Alfred dog. Det stödet var ovärderligt för mig, jag vill ge samma tillbaka till någon annan. Men inte just nu, bara inte just nu.

Nu är jag och Eila ensamma tills på måndag. P har åkt till Stockholm för att kolla Iron Maiden imorgon, kul för honom. Så frågan är vad vi ska hitta på? Ps föräldrar kommer antagligen förbi någon dag och kanske drar vi från stan en dag och hälsar på en kompis som är uppe från Halmstad i några veckor. Eller så ligger vi hemma i soffan och myser hela helgen. Det ska vi i alla fall göra ikväll, ligga i soffan och mysa alltså. Slå igång Netflix, äta lite glass och popcorn och bara mysa. Trevlig helg!

Nu är vi hemma i stan igen och en riktigt grinig tös fick vi med oss tillbaka. Hon är väl i någon tillväxtperiod antar jag, så det går nog över om ett tag. Det var hur som helst skönt att vara borta i några dagar och inga problem alls med Eila att bo i husvagn. Men nog är det ändå skönt att komma hem till sitt. P blev väldigt intresserad av att köpa en husvagn och ställa upp den på havsbadet, haha han som hatar naturliv. Men har man den stående där, kring folk man känner så är det ju bra tyckte han, så vi får väl se då...

Idag blev jag tvungen att lämna E hos sin farmor och farfar för jag kände ett behov av att åka till Alfred. Och som min psykolog sa, känner jag att jag behöver gå dit, då ska jag göra det också. P är sjuk så jag ville inte lämna henne med honom och det är alldeles för mycket mygg för att ta med henne, men hon hade det bra, så ingen fara för henne. Det var i alla fall skönt att få hälsa på hos storebror en stund.

Igår blev lillskruttan 2 månader, hurra hurra! Och idag har hon varit på tivoli med pappa. Första varma dagen vi har haft på hela veckan, så man till och med kunnat ha Eila ute, förutom i vagnen. Enda nackdelen är väl att även husvagnen blir varm, sjukt varm. Väldigt otrevligt.

På havsbadet och njuter av semestern. Väldigt kallt och blåsigt och på kvällarna kan man inte alls sitta ute, men det är trevligt ändå. Skönt att komma bort lite. Imorgon kommer husvagnsgrannens fru så jag har någon att umgås med och slipper titta på karlarna när de dricker öl.

Idag har jag och E dessutom varit en sväng till Rosvik och träffat andra mammor som förlorat barn och några syskon till dessa saknade små. Det var väldigt trevligt och timmarna gick alldeles för fort. Det får vi göra om någon gång.

I helgen har det varit festival här i stan. Det var meningen att P skulle gå ut fredag och jag lördag, men P bestämde sig helt plötsligt för att gå ut även lördag, så det fick bli barnvakt åt lillhjärtat. Jag var hemma redan vid tolv så det var visserligen bara för fyra timmar, och dessutom med farmor som hon känner mycket väl, men det var lite jobbigt ändå. Min mamma och Ps mamma är väl de enda jag skulle lita fullt ut på som barnvakter i dagsläget och som jag känner mig helt trygg med, men E är trots allt bara åtta veckor, så jag tyckte det var lite för tidigt. Jaja, det gick ju bra iaf, även om jag kände mig lite stressad att komma hem och avlösa. Det var hur som helst en trevlig kväll med goda vänner.

Imorgon drar vi till Pite Havsbad för en vecka, där vi hyrt en husvagn. Det ska bli mysigt. Bilfärden känns lite jobbig dock, men förhoppningsvis sover hon hela vägen, med några stopp för att hon ska få vila nacken från bilskyddet en stund.

Festivaljag.