En dröm

Jag drömde om Alfred i natt. Först var han en liten bebis, sen var han kring året, sa pappa och knatade omkring. Helt plötsligt gick han ut genom dörren och försvann, spårlöst borta. Som att han bara försvunnit i intet.

Det gör så ont.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0