Jag vaknade inatt och hade sån ångest över gravstenen som beställdes igår. Jag vet inte egentligen vad jag är missnöjd med, det är väl bara ångest, det går ju liksom inte att vara nöjd över sitt barns gravsten. Är väl bara rädd att jag inte ska vara nöjd med den när den väl är klar. Men jag vet inte, vi ville ju ha den så enkel som möjligt, men nu började jag fundera om vi skulle ha någon mer text eller någon figur på den. Det var ju inte det vi ville från början. Hoff, ja, jag vet inte. Till midsommar kommer den levereras iaf.

Läkarbesöket igår gick väl sådär. Läkaren vi träffade hade inget med händelserapporten att göra, han ville bara träffa oss för att se så vi inte blev bortglömda någonstans. Det var ju trevligt, men inte vad vi väntade oss direkt. Han skulle iaf prata med de som har hand om rapporten så vi får besked snart. Han var rädd för att obduktionsrapporten blivit liggande någonstans, för den borde vara klar vid det här laget. Inte för att jag tror att den kommer visa något annat än det vi redan vet. Det enda han kunde se var att moderkakan inte innehöll något virus, men det var ju inte väntat heller.

Vi pratade istället om eventuella kommande graviditeter. Han sa att vi kan få specialistvård i Gällivare om vi önskar det och att vi iaf kommer få extrakoll med tanke på Alfreds ryggmärgsbråck. Har man fått ett barn med ryggmärgsbråck är visst risken stor att även kommande barn får det, även om nu Alfreds var så litet att det inte skulle ha påverkat hans liv särskilt mycket. Det kommer iaf hållas koll på om vi får fler barn.

Han rekommenderade mig också att börja med folsyra redan nu, eftersom man tydligen ska äta det flera månader innan man blir gravid för att det ska ha någon effekt. Det är ju ingen som egentligen vet vad som orsakar ryggmärgsbråck, men man tror att folsyra hjälper.

Han tyckte inte heller att vi skulle vänta med anmälan eftersom den ändå inte har något att göra med om sjukhuset gör en egen anmälan. Så vi tänkte diskutera det med kuratorn idag, hon skulle hjälpa oss med den.

Ja, egentligen en något onödig resa till Gällivare, det var ju ingenting vi inte kunnat ta på telefon. Men det var trevligt att träffa en bra läkare för en gångs skull, det hör ju inte till vanligheterna.