Mamma, min mamma

Mamma min mamma, se vad jag kan

Jag går nu och hoppar lite grann

För mina vingar dom bär mig

varthän jag än vill

Flyger dit du är

och följer ditt liv


Fast du inte ser mig

Så är jag alltid där

Någonstans runt om dig

I universums stora sfär

För jag färdas över ängar

Bärs upp av en vind

Tittar till dig och flyger ner

och ger en puss på din kind


Jag samlar dina tårar och

fyller på vår brunn

Vars vatten blir till regn

som landar på din mun

och tränger in i din själ

för att läka de sår

som gör så ont av saknaden

av att du inte får


ha mig intill dig

närhelst du än vill

ge mej all världens kramar

Vad jag än vill och lite till

för du vill visa din kärlek

ge mig allt så fint

men mamma, din kärlek

känns från jorden och ända hit


Jag säger stolt till de andra

små änglarna som är här

-Titta! De e min mamma

och hon håller mig så kär

Jag lyser utav stolthet

som blir till stjärnans ljus

som du ser om natten

när det släcks i varje hus


för jag är den stjärna

som lyser stark och klar

jag är ljuset inom dig

som alltid stannar kvar..

Författare okänd



Kommentarer
Pia

Så fin <3

2012-04-13 @ 11:14:22
Stina

Tårarna rinner för er skull...

2012-04-16 @ 07:05:05
URL: http://baralitevi.blogspot.com
Jessicka

Just så där tror jag Alfred har det,så fin beskrivning. Han är med er och ser er och vet att ni oxå är med honom. Så fint!

2012-04-16 @ 08:47:25


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0