Jag läste en text häromdagen av en kvinna vars son dött i en olycka, jag tror han var 16 eller 17 år. Hon skrev att hon gärna önskade att det fanns ett liv efter döden för då skulle hon få möta sin son igen. Men sen skrev hon att hon då var rädd för att hennes son skulle se och vara medveten om allt han missar. Han ville ju inte dö, han ville leva. Därför hoppades hon för sin sons skull att det inte fanns något liv efter döden, bara mörker. Hon ville inget hellre än att få träffa sin son igen, men för att han inte skulle behöva lida av att vara död, hoppades hon att hon inte skulle göra det.

Jag tyckte det var fint.

Vet inte vad jag tycker om att det bara är ett mörker efter döden dock. Men jag förstår hennes tanke.