Jag fick sådan lust att göra något idag, vilket får ses som väldigt positivt för någon som inte haft lust till någonting på snart 6 månader. Så jag satte igång och tog en storrensning av klädkammaren som alldeles för länge har legat i glömska. Fick ihop en säck med kläder som får åka till Röda Korset och en påse som åker i soporna. Och nu kommer jag dessutom in i klädkammaren igen utan att behöva klättra över grejer, vilket är ett stort plus.

Det känns som att jag är på väg att hitta tillbaka till någon form av glädje igen, i alla fall för stunden. De senaste sex månaderna har jag i princip spenderat i soffan eftersom jag inte haft lust eller ork till någonting annat. Visst har jag varit ute och träffat folk och gjort saker, men inte för att jag varit sugen utan mest för att jag känt mig tvungen, inget blir bättre av att bara ligga hemma och göra ingenting. Nu var det skönt att göra någonting, men att göra det hemma. Jag ser inte riktigt glädjen i att umgås med folk än, även om det är skönt ibland, men jag kan inte säga att jag känt någon lust till det. Nu ville jag verkligen göra något, jag var trött på att ligga i soffan och det får väl ses som positivt.

Jag kände igår att det var skönt att komma tillbaka till jobbet och jag ser fram emot att skolan snart börjar igen, det ska bli skönt att få en vardag, vardag är bra. Skönt att få saker att göra och annat att tänka på. Misstolka mig inte nu, jag har fortfarande toppar och dalar, men de sämre dagarna blir färre och färre och de bättre fler och fler. Det går framåt, även om det ibland också går lite bakåt, två steg fram och ett steg tillbaka.