Lilla ängeln våran. Vi saknar dig, varje sekund, varje minut. Det var inte såhär det skulle bli. Du ska inte ligga i ett kylrum på ett sjukhus 70 mil bort, du ska ligga mellan mamma och pappa, skrika, gråta, sova och bajsa.

Vi försöker förstå, vi försöker acceptera. Hur kunde det gå så fel? En underbar graviditet, en frisk bebis.

Hur går man vidare, hur lär man sig att andas igen? Att acceptera, att leva?

Fyra dagar skulle du ha blivit idag. Fyra underbara dagar. Istället sitter vi här och planerar din begravning.

Älskade, underbara, fina ängeln Alfred. Mamma och pappa älskar dig!