Jag var till min barnmorska idag för att prata igenom förlossningen och allt som hänt innan. P ville inte följa med eftersom han var rädd för vad han skulle göra och säga om han träffade henne. Hon var tillsammans med den andra barnmorskan som var med under förlossningen och som jag även varit till en gång. Det var tufft, men skönt att få det gjort. Jag känner att hon anser att hon gjort fel och jag fick väldigt bra bemötande av dem båda och svar på alla mina frågor. MEN, när jag frågade vad hon ansåg om att hon faktiskt varit osäker på hur Alfred låg när jag var där sista gången fick jag till svar att ”Ja, men vi kom ju överens du och jag om att han låg med huvudet ner”. Hur kan hon ens säga så? Hon frågade vart jag kände sparkarna och jag svarade. Jag trodde att det var rumpan jag kände, men det var ju bara för att hon sa att huvudet låg neråt, då kunde det ju knappast vara det jag kände. ”Inte ens vi barnmorskor har magiska fingrar och han hade ju legat med huvudet ner de övriga två gångerna, det har vi ju båda känt.” (hon och den andra barnmorskan alltså), sa hon. ”Han var ju hela tiden rörlig och kan ha flyttat när som helst” Ja, det vet ju jag också, risken finns ju alltid att han vände sig de sista dagarna innan förlossningen, det kommer vi aldrig få veta. Hon borde ändå ha kollat upp det.

Åh, jag är så arg just nu. Jag förstår inte hur hon kan skjuta över en del av den skulden på mig. Det är ju hon som är experten. Jag litade på henne.

Hon sa i alla fall att hon under förlossningen inte känt efter att det verkligen var huvudet som kom först, hon såg att det var en kroppsdel och trodde att det var huvudet. Först när rumpan kom ut insåg de att han låg i säte och då var det ju redan försent. Då var det bara att få ut honom så fort som möjligt.

Det var skönt att få samtalet gjort, även om det var jobbigt. Nu är det bara att invänta händelserapporten och se om det blir någon anmälan av sjukhuset, annars måste vi väl ta tag i det själv antar jag. Jag orkar bara inte just nu.

Vi var till kuratorn idag också. Hon var helt underbar! Hon blev så fruktansvärt förbannad av vad vi berättade att hon nog stod upp mer än hon satt. Vi ska dit imorgon igen för att prata lite till, men jag tror nog att vi kommer gå till henne några gånger. Det var skönt att få prata med en utomstående. Hon har dessutom varit kurator sen 70-talet, så hon vet nog vad hon håller på med.