Sådär, jag har spenderat dagen ute vid Torneälven med en vän, men nu sitter jag hemma en stund och tänkte försöka få ner lite om vårt möte igår, innan jag beger mig ut för ett glas vin.

 

Vi gick igenom hela gravidteten från början till slut, allt barnmorskan sagt och gjort, allt om de tre ultraljuden vi fick göra och allt annat som hänt, vilket egentligen inte var så mycket. Jag hade ju en väldigt lätt graviditet. Sen gick vi igenom vad som hände under förlossningen och allt som skedde i samband med det. Även kvinnan vi träffade igår tyckte det var konstigt att läkaren som utförde ultraljudet i Gällivare inte kollade något annat än måtten på huvudet. Visserligen var det väl det han blev tillsagd att kontrollera, eftersom det var det hon i Kiruna inte kunde mäta, men jag kan ju tycka att om man ändå får komma till en läkare som dessutom har bättre verktyg, så kanske han också borde gå igenom allting igen. Det var ett av de frågetecken kvinnan hade fått när hon gått igenom det som är klart, att han inte gick igenom allting när vi ändå var där, eftersom han enbart antecknat huvudmåtten i journalen. Vi pratade också lite om det faktum att narkosläkaren och barnläkaren från Umeå hade lite olika åsikter om hur Alfred skulle tas om hand, dvs narkosläkaren ville värma upp honom och barnläkaren ville hålla honom nerkyld. Det här är något jag funderat mycket över, eftersom barnläkaren ville hålla honom nedkyld på grund av blödningen i huvudet medan narkosläkaren ville värma upp honom för att få igång syresättningen, och barnläkaren sedan sa att blödningen inte var problemet utan det var att de inte fick igång just syresättningen. Eventuellt kommer vi få träffa narkosläkaren nästa vecka för att i alla fall få svar på varför han just tyckte att uppvärmning var det bästa. Hon skulle själv prata med vår barnmorska för att höra varför hon resonerade som hon gjorde när hon valde att inte göra ultraljud. Jag tror ju inte att vi kommer få något vettigt svar därifrån, men vi får väl se.

 

Förhoppningsvis kommer rapporten vara klar i september, eftersom de fått tills dess på sig att slutföra allting. Anledningen till att det tar sådan tid är för att det är så många människor inblandade. Det är ungefär 25 personer som ska lämna sina rapporter och sedan är det fyra sjukhus och två landsting, Kiruna, Gällivare, Sunderbyn och Umeå, Sunderbyn mest för att de högsta cheferna sitter där. Efter det kommer de se om de ska göra någon Lex Maria, och vi väntar nog till dess med att göra vår anmälan eftersom vi vill se vad de kommer fram till först angående deras rutiner.

 

Under mötet pratade vi också en del om eventuella kommande graviditeter, bland annat det jag skrev i natt, vilket jag fortfarande är upprörd över. Allvarligt, ska kvinnor i Norrbotten knipa ihop tills de kommer till ett sjukhus som kan hantera deras förlossning? Hur ofta går det? Nej, jag tycker inte man kan säga att man inte har kompetens att hantera alla förlossningar, då borde ingen egentligen alls få föda barn i Norrbotten, för vem vet vad som kan hända. Helt sjukt är det enligt min mening. Hon frågade också hur jag ser det vid framtida graviditet om jag kommer vända mig till mödravårdscentralen här i stan. Jag sa självklart nej, jag kommer inte sätta min fot där, vilket hon tyckte var tråkigt, men sa att hon självklart ändå förstår det.

 

Altt som allt kändes det som att bra möte, och nu kan vi bara vänta på att allt ska bli klart.