När man redan förlorat allt, finns det inget mer att vara rädd för
Jag satt igår hos en vän och fikade och började prata lite med hennes mamma som förlorade sitt första barn för lite mer än 30 år sedan efter en traumatisk förlossning. Sina övriga barn har hon sedan fött med snitt och hennes dotter frågade om hon var rädd för snittet, nej sa hon, varför skulle jag vara det? Det värsta hade ju redan hänt.
Det var fint sagt tycker jag, har man förlorat ett barn finns det inte så mycket mer att vara rädd för. Det finns inget som är värre än det, så vad är egentligen ett litet snitt att vara orolig över? Så ska jag också försöka tänka om jag någon gång får förmånen att vara gravid igen.
Kommentarer
Trackback
