Eftersom nu blogg.se-appen inte fungerar, får jag väl slå på stort och sätta mig vid datorn och skriva istället. Jag har så många tankar i huvudet och det är så mycket jag vill skriva, men jag vet inte vart jag ska börja.

Jag har funderat lite på det här med barn och deras gravar. Jag brukar ofta promenera runt lite på kyrkogården när jag är hos Alfred och då ser jag många små barngravar. Många av dessa gravar, till och med de allra flesta, har inget efternamn på stenen, endast barnets/bebisens tilltalsnamn och jag undrar lite varför. Jag har hört andra mammor med osynliga barn säga att de inte tycker att ett efternamn passar på en babygrav, men jag kom mig aldrig för att fråga varför de tycker så. Jag tycker inte att det är fel, absolut inte, vi måste alla göra det som känns bäst för oss. Själv skulle jag dock inte kunna tänka mig att ha en sten utan Alfreds efternamn, det ska ju synas att han hör ihop med oss, det är viktigt för mig. Vi gick ju till och med till soc för att byta Alfreds efternamn från mitt till Ps, ifall vi någon gång gifter oss och då tar hans namn. För andra kanske det låter löjligt, men för mig var det jätteviktigt vad han fick för namn. Bara för att Alfred inte lever betyder det ju inte att han inte finns, han är fortfarande ett barn som finns inom oss, det är bara det att han inte kan vara här med oss. Och därför är det också självklart att han ska dela vårt namn. Jag vill att det ska synas att han är vårt barn och därför är det även viktigt att hans namn står på stenen. Jag menar, är det en vuxen som dör är det nästan aldrig någon tvekan om att efternamnet ska stå med på gravstenen, men varför är det inte lika självklart när det är bebisar som dör? En stilla undran jag har bara, jag hoppas ingen tar illa upp. Det som är viktigt för mig är självklart inte viktigt för alla andra och barnet bär man ju med sig i vilket fall och då är kanske ett namn på stenen inte så viktigt.