Samlar kraft för att gå till begravningsbyrån idag. Känns fruktansvärt tungt, men ändå skönt på något vis. Vi vill ju få det gjort så fort som möjligt. Bara ha det avklarat så vi kan försöka gå vidare sen.

Fick till ett samtal till Folksam också så de avslutar Alfreds försäkring. Hur många samtal måste man göra där man säger "Hej, min son dog strax efter födseln..."? Känns som att jag gjort miljontals och ändå är det inte så många. 10 000 får man visst ut för sitt barns död. 10000?!? Vad är det för en livslång sorg och smärta?! Det finns inga pengar i världen som kan ersätta våran Alfred och egentligen känns det som att vi lika gärna kan strunta i pengarna. Vad hjälper de oss nu liksom...

Imorgon ska vi skriva på faderskapspapprena. Vårt barn är dött, men papper ska vi skriva på ändå. Känns bra att det finns på papper dock. Så att det klart och tydligt står vem som är Alfreds pappa. Och att han får rätt namn, det är viktigt.