Begravningen
i bön och hopp vi burit dig fram.
Kärlekens gåva, glädje och ljus,
nu återlämnas du i Guds famn.
2. Håll oss, o Gud, som barnet hos dig.
Ge oss din tröst när livet känns tomt.
Barn är vi också med barns behov,
att känna tillit när det gör ont.
3. Möt vredens rop och gråt med vår gråt.
Dela vår nöd och hjälp oss att be.
Möt oss med orden, löftet som bär:
Aldrig skall du ett barn överge.
4. Helige Gud var nära oss nu.
Du ser vår sorg och uppgivenhet.
I sömn och vaka ge oss din frid.
Omslut vårt barn, Gud, i evighet.
Efter det kom själva begravningsakten, där jag inte heller kommer ihåg vad prästen pratade om, dock läste hon de två dikter jag och P valt ut, varav den ena var denna:
Var inte arg lilla mamma jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då orkade mitt hjärta inte slå.
Älskade pappa mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra när jag flyger bort
Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta och ni kan höra min röst.
Jag finns inte bland er men jag finns ändå.
Jag hör era böner och jag älskar er så!
Den andra dikten prästen läste heter En gammal själ, och handlar om en själ som inte har så lång tid kvar att leva, men vill spendera den på jorden och ge glädje åt ett par föräldrar, om än för en kort tid.
Sedan sjöng vi psalm 899, Innan verkligheten vaknat, som ni kan lyssna på här:
http://www.dopguiden.se/musik/innan.html
Sedan lästes Fader vår och välsignelsen innan avslutningsmusiken som var Patience med Take That spelades. På kyrkogården sjöng vi Tryggare kan ingen vara.
Det var tungt att gå ut efter kistan sen och framförallt att åka till kyrkogården och sen den lilla kistan vid graven, att gå dit och lägga en blomma och sedan se dem lyfta ned kistan i graven. Allt var tungt, men framförallt det där lilla, att se kistan för första gången och sen se den försvinna ned i graven...
När vi kom till kyrksalen satte jag ut en liten ljusstake tillsammans med en ängel och ett hjärta, som fick följa med Alfred ner i graven sen, tillsammans med en skyddsängel jag köpte i onsdags. Den ska beskydda Alfred där han finns nu. Vaktmästarna hade gjort så fint i graven och lagt ner granris i botten där de satte kistan sen och de la rosorna så fint på kistan tillsammans med buketten och nallen som också följde med ner. Jag ska förbi kyrkogården idag tillsammans med mamma, pappa och storebror och titta hur det ser ut när de skottat igen graven. Det kommer säkert bli tungt, men jag känner att jag måste dit i alla fall och se hur det lagt blommorna.
Tack till alla er som tänkte på oss och Alfred igår och till er som delade denna dag med oss. Det blev en väldigt fin dag trots allt och vår lilla Alfred har nu fått sin sista vila. Han finns för alltid med oss i tanke och hjärta.
Mamma och pappa älskar dig Alfred, nu och för alltid!
