Jag blir jätteglad när folk kommer hit bara för att sitta, eller för att de inte vill att jag ska vara ensam när P är på jobbet. Det är snällt att det finns de som tänker på mig. Men ibland blir det för mycket. Jag orkar inte med folk längre stunder, jag behöver få gå undan och vara själv ibland. Det är framförallt jobbigt att hälsa på hos folk, det går bra en timme eller så, men sen vill jag hem. Hemma klarar jag i alla fall lite längre tid med folk, men inte för länge och inte för mycket folk. Hemma är skönt att vara.

Jag har alltid trivts med att vara ensam och jag trodde det skulle vara jobbigare nu att vara själv faktiskt. Långa stunder blir jobbigt, kvällarna skulle nog vara värre, men än så länge är ju P hemma på kvällarna i alla fall. Jag behöver få vara ensam med mina tankar ibland, det är sån jag är. Och just nu klarar jag bara att hålla mig flytande bland folk en kortare stund.

Vi var till prästen dag och planerade begravningen. Valde ut två psalmer till kyrkan och en till jordfästningen. Sen blir det två låtar vi själva valt ut och två dikter som prästen ska läsa. Vi hade ju egentligen velat ha musik på skiva, men det får man tydligen inte ha i kyrkan. Jaja, det blir nog bra. Jobbigt, men bra.