Äntligen fick jag träffa en vettig läkare som sjukskrev mig till den 29 april och faktiskt visade en hel del medkänsla. Dock var det inte så roligt att han inte visste varför jag var där och frågade så fint som läkare gör vad jag hade för problem. Ja, jag skulle få förlängd sjukskrivning sa jag. Jaha och vad är det med den här händelsen som gör den så allvarlig att du inte kan jobba? Öh, ja min son dog sa jag och försökte att inte bryta ihop.

Läkaren bad i alla fall om ursäkt och sa att det inte stod det i det han hade läst. Sen läste han igenom min journal i alla fall. Ja, vad ska man säga, läkarna tar ju patienter på löpande band, men man borde ju i alla fall kunna räkna med att de läst igenom ens journal innan man kommer dit. Jag hade tid kl elva och kom dit kvart i, innan jag fick komma in till honom kanske tio över så hade han redan haft tre patienter före mig....

Men han hade ett väldigt bra bemötande efter det i alla fall. Han tyckte vi skulle åka på en resa och ta hand om varandra. Och det låter ju fint, nu när begravningen är över. Vi ska träffa läkaren i Gällivare om händelserapporten bara så funderar vi faktiskt på en resa sen. Men vi får se vad det blir, är lite sugen på Cape East i Haparanda faktiskt och en längre resa till sommaren kanske.