Jag fick en så trevlig kommentar idag av en bekant till P. "Det var jättetråkigt det som hände, men ni får ju fler chanser..." What?!? Fler chanser, till vaddå? Att få Alfred levande igen eller? Han är död kan jag tala om, han kommer inte tillbaka. Till att skaffa barn? Vi har redan ett barn tack, han finns bara inte här med oss.

Åh, jag blir så ledsen, varför kan folk inte tänka sig för innan de säger något? Jag visste inte vad jag skulle svara heller, jag stod bara där på gatan och störtgrät och visste inte vart jag skulle ta vägen. Blev lite obekvämt för henne också kan jag tänka eftersom vi inte känner varann.

Och sen är det faktiskt inte bara att skaffa ett barn till heller, även om man skulle vilja. Det är ju inte bara att trycka på en knapp så är man gravid igen. Man ska ju vara redo både psykiskt och fysiskt också.

Nej, det är just därför jag inte vill gå utanför dörren (men gör ändå), för att jag ska slippa hamna i jobbiga situationer som alltid gör att jag börjar gråta.