Åh, jag blir så ledsen. Sitter och läser en tråd på familjeliv om att göra abort bara för att barnet har downs syndrom. Otacksamma jävlar har jag lust att skrika! Nej, jag vet jag behöver inte läsa och alla har rätt att göra abort av vilka anledningar som helst, men det gör så ont. Varför tar man bort ett älskat, efterlängtat barn, enbart för att den har downs syndrom? För mig som har förlorat ett barn, känns det som ett hån. Nej, jag vet att det inte har ett dugg med mig att göra. Men självklart hade jag hellre sett att Alfred haft ds än att han legat begravd, han är ju mitt barn vilket som. Och ja, jag vet helt och fullt vad det innebär att leva med någon som har ds.

Som sagt alla för göra som de vill, men det gör ändå ont, jävligt ont!