Var förbi med lite presenter till lillhjärtat idag. Nu längtar jag verkligen tills stenen kommer upp, om man får säga så...? Det låter ju helt sjukt, jag längtar till mitt barns gravsten ska komma upp. Men ja, vad ska jag annars längta efter? Hur mycket jag än önskar så kommer han ändå aldrig tillbaka till mig, det enda jag kan göra är att hålla fint hos honom. Det är ju hans plats. Även om jag alltid bär med mig honom i hjärtat och han alltid kommer finnas inom mig, så är det ändå där han ligger och det är där han känns närmast. Jag vill få ordning där.

Jag vet att det låter helt sjukt, men så är det i alla fall. Det är hans plats och där ska det vara fint, det ska synas att det är ett älskat och saknat barn som ligger där.

Jag vill få dit stenen och plantera blommor, göra i ordning helt enkelt, något annat kan jag inte göra.

Idag fick han i alla fall en ros, ett litet hjärta och en sten det står kärlek på.