Jag skriver inte så mycket nu. Jag vet inte, jag har inte så mycket att säga. Jag kan skrika ut min sorg och smärta dagarna i ända, men det vet folk redan.

Dagarna går. Sedan jag började jobba har jag inte ork till så mycket annat, en sak i taget. Det är faktiskt rätt skönt att jobba, dagarna går ju fortare om inte annat och det ger en möjlighet att tänka på annat. Hemma är jag ju mest, gör ingenting egentligen.

Vi försöker tänka framåt, på något sätt måste vi ju det. Men inte är det lätt inte.