Jag börjar faktiskt bli mer och mer irriterad nu på att ingen hör av sig till oss. Ingen från sjukhuset har överhuvudtaget ringt och kollat hur vi har det. Inte ett ljud. Inte ens obduktionen är det någon som har brytt sig om att meddela oss. Tack och lov har ju gynläkaren i Gällivare ringt, men han ska inte behöva göra det. Han har absolut ingenting med det att göra egentligen, Det är inte han som ska ringa, vem som ska ringa har jag ingen aning om, men det borde inte vara en gynläkare som egentligen inte har något med saken att göra. Nu har han blivit vår enda kontakt med sjukhuset och det är bra att det i alla fall finns någon, men någon ansvarig borde det väl finnas? Jag vet inte riktigt vem jag skulle önska hörde av sig, det är svårt när jag inte ens vet vilka som har haft om obduktionen eller vilka som håller i händelseanalysen. Jag vet att obuktionen är gjord i Umeå, så någon därifrån kanske. Barnläkaren som lovade ringa, men fortfarande inte gjort det, någon bara, någon!

Det känns mer och mer hur fruktansvärt dåligt vi har blivit bemötta, nej inte på akuten och inte i Umeå, men efteråt. Jag vet inte vad man har rätt att förvänta sig när något sånt här händer, men någonting i alla fall, vad som helst. Chefen på vårdcentralen skulle ringa för länge sen, men hon har inte heller ringt. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att bara lyfta luren och ringa. Varför får vi inte veta vad som händer och vem ska jag kontakta för att få veta det då?

Det är helt sjukt att vi inte får någon information om vad som händer, eller ens vet vem vi ska kontakta för att själv ta reda på information. Det är ändå vår son det handlar om, ska vi bara gå och vänta och hoppas på att någon hör av sig eller vad? Jag undrar när vi egentligen hade fått reda på att obduktionen var klar om inte gynläkaren tagit reda på det åt oss. Och hur länge har den legat utan att någon brytt sig om att meddela oss? Ska det verkligen vara såhär?