Jag var på en Pecha Kucha (?) - föreläsning i torsdags. En föreläsning där olika personer får hålla tal om vad de vill. Den första talaren var en man som berättade om sin son, som hade dött i sin mammas mage i v 17, vilket upptäcktes på rutinultraljudet. Detta var på den tid då vi fortfarande hade BB här i Kiruna. Mamman hade skickats hem med aportpiller och födde pojken hemma där hon sedan höll på att förblöda.

Fruktansvärt! Att det får gå till så?! Detta var visserligen över tio år sedan, men ändå. Det verkar hända även idag på flera håll. Förj-vligt är det enda ord jag kan komma på även om det aldrig kan bli tillräckligt.