Näpp, ingen händelseanalys klar, vi var där för att gå igenom obduktionsprotokollet. Det var ju bra visserligen, men återigen inte vad vi väntat oss. Vi visste ju redan vad han dog av och vi visste ju att han inte hade några andra skador än de han fick av förlossningen, men nu har vi fått det bekräftat också, vilket ju var skönt. Obduktionen bekräftade att han hade vattenskalle innan förlossningen, vilket var bidragande orsak till att han fastnade. De fastställde också att han inte hade några synliga skador av ryggmärgsbråcket, det vet jag att P var orolig för, dvs. han skulle mest troligt haft ett fullt fungerande liv efter en operation. Det enda som var nytt var att hans organ var något små för den vecka han var i, men inget som påverkade att han dog. Även moderkakan var liten, vilket vi redan visste. Tydligen var den så liten som för en graviditet i v.28, och hade även en del infarkter och förkalkningar. Enligt läkaren helt normalt och sådant som i annat fall borde gjort honom tillväxthämmad, vilket han inte var. Men det gör mig ändå något fundersam. Varför var moderkakan så liten?

 

Nytt var även att han hade en hjärnblödning, vilket de tidigare påstod att han inte hade. Det var inte så överraskande för oss med tanke på hur de slet och drog i honom, men hela diskussionen om vården på akuten handlade om att han inte hade någon hjärnblödning. Läkaren i Kiruna ville värma upp honom, på grund av att han inte hade någon blödning i hjärnan, medan läkaren i Umeå ville honom nedkyld på grund av blödningen i huvudet, som var utanför skallbenet, denna diskussion blir nu helt orelevant eftersom han visst hade en hjärnblödning. Enligt läkaren vi träffade idag lät det  dock mer dramatiskt än vad det var, han menar att det är vanligt på så små barn och inget som egentligen hade behövt ge några men.

 

Dödsorsaken blev då blödningen i huvudet. Han blödde alldeles för mycket utanför skallbenet för att det skulle gå att göra något. Allt blod de fyllde på med gick direkt upp i huvudet. 3 dl blod hade han stackars liten i kroppen, betydligt mer än vad ett så litet barn ska ha normalt. Så vi kan då konstatera att vår friska son dog helt i onödan.

 

Det var fyra saker som bidrog till hans död, hade någon av dessa saker inte varit eller upptäckts i tid, så hade han levt; Ryggmärgsbråcket, vattenskallen och det faktum att han låg i säte. Hade en av dessa saker inte varit så hade han levt, hade någon av dessa saker upptäckts, så hade han levt. Hade vi bara fått ett ultraljud så hade han levt. Den fjärde saken är att förlossningen gick så fort, när vattnet väl gick, blev hela förloppet alldeles för snabbt för att någon skulle haft tid att kolla någonting. Men, hade vi fått komma in från första början så hade de i Gällivare haft gott om tid på sig att kolla upp saker och ting. Hade vi däremot kommit tidigare till Kiruna så hade det inte spelat någon roll, eftersom de inte kunnat göra något här i alla fall.

 

Ja, det var väl det. Ett ultraljud senare i graviditeten och vår son hade levt idag.