Mötet

Sådärja. Ja, vi var ju på möte i tisdags, eller möte och möte, men vi träffade narkosläkaren som var med och tog hand om Alfred efter förlossningen. Som jag skrev tidigare så kände vi lite att vi inte hade så jättemycket att fråga om efter att vi fått obduktionsresultaten, men det var ändå skönt att träffa honom.

Chefen på vårdcentralen var också med och då passade vi på att fråga henne lite om händelseanalysen. Den är i princip nästan klar, jag vet inte riktigt vad som fattades. Hur som helst, så hade chefen (som sitter i Sunderbyn) kommit fram till att de inte ska göra någon anmälan eftersom de inte anser att något fel begåtts rent medicinskt, alltså under förlossningen och i vården efteråt. Och nej, där anser inte vi heller att några fel begåtts. De som var där gjorde vad de kunde efter omständigheterna. Men före då? Hur kunde det få hända överhuvudtaget? Hur kan man missa tre så pass viktiga saker? Det är det de borde anmäla, det är där de borde se över sina rutiner så att det inte händer igen.

Analysen måste enligt lag skickas in till socialstyrelsen och vi får vl hoppas att de ser annorlunda på saken. Dock är jag rädd för att vad vi sagt, om barnmorskan bland annat, inte ens står med. Jag ville få läsa igenom den innan den skickas in, det vet jag att vi har rätt till, men nej, det skulle vi tydligen inte få göra. Socialstyrelsen kommer ringa upp oss för att få vårt utlåtande.

Vi kommer även ha ett möte med alla inblandade där vi går igenom den, så vi får väl se. Jag sa iaf att vi inte kommer om barnmorskan ska vara med. Vi känner inget behov av att träffa henne eller höra vad hon har att säga. Jag kan bara hoppas att de respekterar det.



Kommentarer
Lina

Men om ni har rätt att läsa den kan de väl inte neka er?? NI måste väl kunna anmäla själva? Det är så fruktansvärt det som hänt er, det får inte hända!! Usch! Stor stor kram!!

2012-10-22 @ 10:55:17


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0