När man talar om trollen...

Chefen på vårdcentralen ringde mig förra veckan, efter att jag skrivit om det här. Hon kanske läser min blogg?! Nej, jag tror snarare att det var kuratorn som ringt och gnällt på henne, ibland är hon bra att ha den där kuratorn.

Händelseanalysen är inte klar än, vet inte när den blir klar. Det var någonting med moderkakan som de väntade på tydligen. Får väl se när det blir färdigt. Vi ska hur som helst träffa läkaren som tog hand om Alfred på akuten, om två veckor tror jag, och prata lite. Det känns lite jobbigt, men samtidigt så himla skönt att få det gjort.

Känns skönt att det händer något i alla fall.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

angelfina

Alfred, vår fina ängel, vår förstfödda son, somnade in den 24 februari endast tio timmar gammal. Hur lever man vidare efter förlusten av sitt barn? Hur lär man sig att andas igen?

RSS 2.0