P sa häromdagen att vad f-n tog vi inte en familjegrav för. Och ja, det undrar jag också. Jag ångrar enormt mycket att vi inte tog en familjegrav när vi hade chansen, vakmästaren frågade till och om det när vi valde en gravplats. Men det tänkte man ju inte på då, då hade vi fullt upp med att överleva dagarna. Nu får det visserligen plats två urnor hos Alfred också, men jag gillar inte tanken på att brinna upp. Jag vill hellre bli ett med jorden. Men, om jag nu måste bli uppbränd för att få ligga med min son, så då får det bli så.